Jag mår också illa då ordet hen används. Önskas ett könsneutralt ord så slår jag ett slag för det utmärkta "vederbörande".

Bättre värdig och vederhäftig än häftig och vedervärdig.

mvh

Har inte läst alla kommentarer, men den enligt den första posten har den bankanställde sagt "Banker kan inte skapa "oändliga" mängder, utan väl definerade utifrån de reservkrav och multiplikatorer som existerar."

-Reservkrav tillämpas inte i Sverige, vi har kapitaltäckningskrav. Dvs att "eget kapital" skall vara en viss (låg) procentsats av "riskvägd utlåning". Riskvägningen sker enligt ett regelverk som kallas Basel III. Men att vi inte har reservkrav betyder inte att banker inte har reserver., Banker måste ha reserver (=cash) för att kunna bedriva sin verksamhet och fömedla betalningar. Vi har bara inget krav på vad de måste vara.

-"Multiplikatorer" är ett begrepp från en till stor del missvisande förklaringsmodell av hur banker fungerar. Denna förklaringsmodell innebär att banker lånar in pengar, behåller lite som reserver, och lånar ut resten. Den nya låntagaren håller också sina pengar i ett bankkonto, mao. "lånar ut dem" igen till samma eller en annan bank, varvid denna håller lite i reserv och lånar ut resten till ytterligare en låntagare. Konsekvensen av detta blir att samma pengar lånas ut "om och om igen" varvi peppningmängden växer med en "multiplikator". Modellen är korrekt såtillvida att den stödjer att det är kommersiella banker som skapar större delen av alla pengar. Men missvisande såtillvida att banker måste på något sätt expandera utlåningen i flera "steg" så att penningmängden successivt ökas. Det är inte nödvändigt. Om en bank uppfyller kapitaltäckningskraven med marginal så kan den i ett enda steg expandera sin utlåning upp till gränsen för kapitaltäckning. Det behöver inte ske i flera steg. Nisse knallar in på banken och ber om en bostadskredit på en miljon. Banken kollar hans inkomst, övirga skulder etc. och säger "OK - du får låna" . Bankens plussar då på hans konto med en miljon, samtidigt som Nisse blir skuldsatt med samma belopp. Nya pengar, ny köpkraft har skapats. Detta är det enda som händer när banker beviljar nya krediter.

Vad gäller gränsen för hur mycket banker kan expandera kreditgivningen så är dessa gränser i dagens läge betydelselösa. Med de räntor och vinstmarginaler som banker idag har i sin verksamhet så tjänar de in pengar och ökar på sitt egna kapital snabbare än vad de expanderar utlåningen. Basel III-reglerna är i praktiken betydelselösa. det som begränsar kreditgivningen är hur mycket skuld marknaden kan svälja - inget annat.

När man gick från Basel II till Basel III så slog sig Anders Borg för bröstet och konstaterade att nu så ställer vi minsann högre krav på bankerna. Flera banker uppfyllde redan de högre Basel III kraven. Det enda de andra behövde göra var att hålla igen utdelningarna ett eller ett par kvartal. Sen var man tillbaka på banan igen och nu eldar man på kreditgivningen i samma takt igen.

/Mats Lindqvist/

Detsamma! Att som du bestämma dig för att andra har blandat ihop saker för att du själv inte lyckas hålla isär begreppen är väl ett ypperligt exempel på detta?

@Mats

Den modellen du beskriver funkar faktiskt ganska bra, notera dock att vi i sverige inte har reservkrav på det sättet som man har i USA (varifrån flesta youtubeklippen kommer). Problemet med att man skulle behöva expandera i flera steg är bara en teoretisk komplikation som inte har någon praktisk betydelse. Det kommer ju inte hända att Nisse knallar in på banken och frågar ifall han får låna en biljon eller så och få krediten beviljad, när han däremot ber om några miljoner så har banken redan denna inlåning på plats så komplikationen är i praktiken inte begränsande.

Och när komplikationen inte är begränsande i praktiken så föreligger samma situation vid slutet av dagen som vid vilken annan rimlig modell som helst.

Fractional reserv banking med tillhörande multiplikatormodell verkar inte stämma.
Såhär har jag uppfattat det (kan vara fel):
Banken skapar en skuld vid s.k. utlåning till ett bostadslån. Denna skuld förs över till kontoinhavaren som ska köpa ett hus/lägenhet. Vid tillfället som "pengarna" finns på kundens konto är det bankens skuld till kontoinhavaren ("pengarna" på ett konto är alltid bankens skuld till kontoinhavaren). Lånekunden skriver på ett skuldebrev som sätts på bankens tillgångssida och bankens balansräkning stämmer. Detta är alltså ett nollsummespel. Banken lånar ut sin egen påhittade skuld och tar sedan ränta på detta.

Vid lånetillfället följer banken inga reservkrav på "pengar" och lånar inte upp pengar från Riksbanken som visa affärsbanker verkar göra sken av.Banken måste dock ha ett visst kapital i slutet av dagen. Vid kortköp så bollas bankernas skulder (kontoinnehavarnas ”pengar”) runt och därför måste visa banker låna (sälja obligationer) av andra med Stibor ränta eller låna från Riksbanken med reporänta + 0,75 % -enheter.

Ett problem uppstår då en bank inte litar på en annan banks bostadsobligationer (delar av bankernas kapital), läs Lehmann Brothers. Bankerna behöver alltså inte ha speciellt mycket pengar (i sitt rix-konto) för att täcka de "utlånade" pengar.
Jag skriver "utlåning" för att bankerna inte lånar ut pengar. För att låna ut något måste man ha något att låna ut så att säga.

Jag kan ha missat visa detaljer eller använder felaktig terminologi, ni får gärna rätta mig.

Denna videoserie förklarar hur banksystemet fungerar (som jag tror på):
http://positivapengar.weebly.com/videokurs-banking-101.html

http://fw.to/e95rg5B?fb_ref=Default

Johan Sandberg, just "bostadsobligationer" är inte den enda källan till in-/upplåning. Det finns flera olika former, med olika villkor, löptid etc. Men sen är det som du skriver, om banker inte litar på varandra så uppstår lätt problem.Banker själva omfattas inte av "insättargaranti", dvs om en bank sätter in pengar på en annan banks konto, mao. "lånar ut" till en annan bank, och denna bank går omkull, ja då är pengarna i värsta fall förlorade.

Det är ju egentligen inte hemligt hur det funkar.
Man kan ju läsa bankkraven i detalj på.
www.bis.org (Bank of international settlements).
Det är också lärorikt att läsa en banks årsredovisning tex denna:
http://www.handelsbanken.com/shb/inet/icentsv.nsf/vlookuppics/investor_relations_hb_13_bokslut/$file/hb_13_bokslut.pdf
Dom tjänar sjukt mycket pengar dom dj***arna. Att köpa aktier i en bank är nog inte så dumt om vill "joina the dark side." Investering där vinster är privata och om det går åt skogen kommer skattebetalarna och hjälper till.
Den från positiva pengar är bra:
https://www.youtube.com/watch?v=JBZWw1DG8zU

Det finns det säkertligen, jag är inte hundra procent insatt i detta. Vilka andra källor finns det tlll in/upplåning?
Statsobligationer är väl en annan? Vi vet ju hur "säkra" dom är idag (Grekland, spanien etc).

Banker själva omfattas inte av "insättargaranti": Så är det självklart, och det är delvis därför bankerna har en sk. bankkartell. Dvs att bankerna måste gå ungefär lika bra och de kan inte konkurrera för mycket. Fri marknad är det knappas. Korporativism skule jag kalla detta då staten och kapitalet slutligen sitter i samma båt.

Man kan ladda ned bankernas årsredovisningar, jag kollar Nordea's just nu. 3.3 miljarder(G) Euro i vinst 2014. Där ha jag själv bidragit med en del då jag har mitt bolån i Nordea. Största posterna på skuldsidan i balansräkningen (mao. "inlåning") är "inlåning från allmänheten" på ca 197 miljarder Euro, samt "emitterade värdepapper" (där "bostadsobligationer" ingår, tänker jag mig) på 194 miljarder Euro. Total balansomslutning är 669 miljarder Euro. Så dessa två inlåningsformer mostvarar 58% av balansomslutningen. Eget kapital är 29 G Euro, mao avkastn på eget kapital är typ 11-12%. Rätt bra mao. i en marknad där räntan&tillväxten är mer eller mindre noll.

Jag måste erkänna jag har svårt förstå dessa redovisningar, känns som det döljer många grejer bakom.
Men menar dom inlåning från allmänheten är på 197 miljarder. Den siffran är orealistisk, allmänheten har inte så mycket pengar på banken. Bankerna borde alltså ha skapat fiktiva inlåningar som dom sätter på skuldsidan i sin balansräkning som de senar "lånar" ut och samtidigt borde samma siffra finnas på tillgångsidan.

Jo att staten och kapitalet sitter i samma båt är klart. Staten är ju nästan som vilket företag som helst bara med en lite annan verksamhetsbeskrivning, hålla koll på en viss landyta. Statens årsredovisning med resultat och balansräkning ser ju ut som vilket annat bolag som hälls bara att eget kapital kan vara negativ. Kolla in:
http://www.esv.se/PageFiles/14007/2014-26-statens-resultatrakning-balansrakning-och-finansieringsanalys-ny.pdf