Är visserligen själv mycket intresserad av survivalism, och är fullt införstådd med att silveranskaffning ligger helt i linje med det, men känner att det kanske blir lite väl mycket preppingdiskussioner här på LS. Skulle hellre se att de fördes på t ex swedishsurvivalist.se för att undvika dubbelpostning och för att hindra ändamålsglidning här på LS. Men protestera gärna om någon tycker annorlunda!

/N

Håller med dig, N.

Alla som köper silver & guld tror inte att vi går mot en Mad Max-värld.

Vill gärna hänvisa till detta utmärkta inlägg av Cornucopia om EUs och jordbruksverkets fascistiska tilltaganden som diskuteras här.

Hej alla : )
Kom in för att titta på priserna på guld och silver mm. sen läste lite på forumet, det ena lede till det andra och hittade denna tråden, och tyckte att det var/är min plikt att skriva om hur vi/jag kommer att leva under de tider som med all sannolikhet vi alla kommer att uppleva.
http://www.stansberryresearch.com/pro/1103PSIEOAVD/PPSIM521/PR
för att ni ska få en större insyn i vad som kan komma att ske..



Självklart är det något vi (akwa commune) tänker på, om det värsta inträffar som säkerligen kommer att ske inom en snar framtid, kommer vi att vara förbereda. Men kommer inte att gå mer inpå det...

Om någon har set filmen "The postman" bra film...

Några länkar för er..
Jag har nyligen blivit medlem av akwa, och tycker att det som dem pratar om verkar som en självsäker bra ide att "together we stand divided we fall" Nu jag vet inte om något kommer att inträffa men en sak jag vet är att om det händer eller inte är detta hur jag (och min familj) vill och kommer att leva resten av våra liv.
Jag har inte blivit medlem på youtube men genom att skriva till email adresserna från "Fellowship for Intentional Community" eller fic. (länkar hittar ni nedan...
Akwa commune:


Akwa commune:
http://directory.ic.org/21362/Akwa

Tills nästa gång, ta hand om er..

Vill man överleva så kan ju ett bra tips vara att prova på att leva en vecka ute i vildmarken utan vare sig tillgång till några moderna apparater eller maskiner eller ens frystorkad/konserverad mat. Klarar man inte av en vecka i naturen så är det bara att lägga ned alla funderingar på att "överleva" i en postindustriell apokalyps där det mesta av det som vi idag förknippar med civilisation har försvunnit.

Jag tror på fullt allvar att detta totala sammanbrott av vår civilisation inte bara "kan" inträffa utan att det är givet att det kommer att ske.

Frågan är bara - om man nu överlever en vecka i naturen, är man då också sedan beredd att överleva ännu en vecka, och ännu en, och att sedan fortsätta så livet ut?

Om inte så kan man nog egentligen lika gärna lägga ned alla planer på "survivalism". Det går inte att bara stapla upp ett berg av konserver i källaren och sedan tro att man ska "överleva". Man måste ju fråga sig vad som ska hända sedan också. Det kommer inte att finnas någonting där att "bygga upp" ett nytt samhälle som det som vi har idag med. Möjligen kan man kanske hoppas på ett samhälle ungefär liknande det som fanns på medeltiden eller så. Det blir primitivt, det blir fysiskt jobbigt, det blir mentalt närmast outhärdligt. Men vill man då verkligen leva på ett så primitivt och hårt vis? Och än mera viktigt, klarar man mentalt och fysiskt verkligen ens av att göra det?

Min slutsats är att de allra flesta av oss som lever nu kommer att dö bort - die off - när vår nuvarande civilisation slutligen rasar samman. Och sedan kan det vara av svält, av sjukdomar, av skador, av våld, eller av någon annan orsak. Men många kommer säkert också att begå självmord när de väl inser att den värld som de vant sig vid att ta för given inte längre finns och aldrig mera kommer att finnas. Och kanske är självmord ändå bara det enkla sättet att göra ett långt meningslöst lidande kort.

Filmen "vägen" är en ruskigt realistisk skildring av hur det förmodligen kommer att bli. Om man sett den och fortfarande tycker att det verkar värt det att kämpa på så okej då, då är man förmodligen en sann överlevare. Själv lutar jag dock mera åt att det knappast är värt det.

seriöst, foliehatt?

Att mänskligheten har nått vägs ände vad gäller överbefolkning och utarmade naturresurser, har en minoritet förstått. En del av de som förstått, har ägnat sig åt survivalism förberedelser.

Själv började jag förbereda mig för den kommande kollapsen av den industrialiserade civilisationen redan år 2005. Jag trodde, att kollapsen skulle ha börjat tidigare än idag, men även fast jag och andra har rätt, så har den slutliga kollapsen en irriterande förmåga att förskjuta sig längre fram i tiden än vad vi survivalister har trott.

Men nu börjar jag tro, att vi är mycket nära ground zero. Det nuvarande systemet bygger på en exponentiell tillväxt, som självklart inte kan fortsätta i evighet. Någonstans når vi en punkt där tillväxten stoppar, och vi börjar en nedgång.

Frågan är hur nedgången kommer att ske? Blir det en ordnad reträtt, eller en kaotisk Mad Max värld framöver?

Hur kommer Sverige att klara sig under en civilisations kollaps? Vi är nu överbefolkade på grund av en stor invandring. Kommer vi att få uppleva etnisk utrensning och inbördeskrigsliknande förhållanden när resurserna inte räcker till 9 miljoner invånare?

Det är många frågor man kan ställa sig när vi nu står inför mänsklighetens avgörande skede, och jag tror att många av oss på det här forumet är oroade hur framtiden kommer att se ut. Därför tycker jag att vi mycket väl kan fortsätta den här diskussionen på det här forumet och inte förvisa det till någon specialiserad survivalist sajt.

KH

Ni får gärna för mig fortsätta med era survialistinlägg, ibland är de riktigt skrattretande!

"överbefolkning" är ett mycket intressant ord. Man kan från historiska data fastställa hur många människor som en gång levde på jorden, t ex från en period 40-50 tusen år bakåt i tiden. Detta kan man betrakta som en långsiktigt uthållig population. Med dagens mått mätt skulle vi i så fall behöva en die-off på 99.998% för att komma tillbaka till den långsiktigt uthålliga populationen. För can 75 tusen år sedan inträffade en katastrof på jorden som reducerade det total antalet individer ned till uppskattningsvis långt under 10000 st, vissa beräkningar tyder på så lågt som 3000 individer.

Förvisso har vi ju idag jordbruk, och förutsatt att ingen kataklysm av episka propotioner inträffar i närtid kan vi förvänta oss att primitivt jordbruk också fortsättningsvis kommer att vara fruktbart även när den moderna civlisation förpassats still folksägner. Men ett sådant jordbruk ger lite utrymme för överflöd och befolkningen kommer även då att reduceras kraftigt, säkert med minst 80-90% från dagens nivåer. Sett över de närmaste 300 åren är detta en ganska realistisk bild av hur det blir.

Först tar oljan slut, sedan naturgasen, sedan bli kolet dyrbart och svårt att utvinna. Vi har kärnkraften som ett wildcard, men mycket talar för att även kärnkraften måste överges när samhällsfuktionerna desintegerar och teknik och forskning blir något lika sällsynt som läskunniga och bildade. Kvar finns det sedan inte mycket som kan användas som energikällor och det manuella arbetet kommer därför åter att bli det primära. Hårt kroppsarbete och lite fritid blir normen liksom överflöd kommer att ersättas av knapphet. Jag tror inte att folk idag riktigt förstår hur mycket av dagens överflödssamhälle som baseras på de fossila men ack så ändliga energikällorna.

Man kan nog på goda grunder betrakta dagens nästan 7 miljarder människor som ett högst tillfälligt fenomen i historien som snart nog också kommer att tillhöra historien. Om det sedan blir en miljon människor kvar eller något flera får vi se. Men att man på jorden skall se 20-30 miljarder som vissa fantaster prognostiserar är synnerligen osannolikt.

Nja, den där videon var väl så där om jag ska vara ärlig.
Jag menar vem bryr sig om vad som händer med Australien/Nya Zeeland ;)

/Mr L

Det du beskriver är något som redan blivit verklighet lite varstans i världen...

http://businesshippie.wordpress.com/2011/05/10/varlden-efter-peak-oil/

”Egypt is running out of food, and, more gradually, running out of money with which to buy it. The most populous country in the Arab world shows all the symptoms of national bankruptcy – the kind that produced hyperinflation in several Latin American countries during the 1970s and 1980s – with a deadly difference: Egypt imports half its wheat, and the collapse of its external credit means starvation.

The civil violence we have seen over the past few days foreshadows far worse to come..."

Det är som sagt bara en minoritet som förstår vad vi står inför, vilket ovanstående anonyma inlägg vittnar om.

KH