Det här är en foliehatttråd och det förstod jag direkt när jag läste starten. Dravel om ifall gud finns eller inte, profetior och bibelord, person som kallar personer med andra åsikter än sig själv för sektmedlemmar, mupperi hit än mupperi dit.
Så jag muppar vidare lite.
Ateister som spyr galla likt solidus gör i denna tråd är snäppet värre än religiösa "dårar"... Några exempel på gaphalsarna https://www.youtube.com/watch?v=UUJKp7lQW-k
Ha! Ha! Skrämmande rolig video! Satt på ett av SJ:s många försenade tåg ikväll och bredvid mig satt fyra medlemmar från Kristi kyrka och ringde upp den ene efter den andre för att, som jag förstod det, se till så att de kom till kyrkan och fullföljde sina plikter till församlingen. Sedan förde de samtal med varandra om hur de på bästa sätt kunde utföra sitt missionerande, och det intressanta med det var att de allesammans kom från USA och diskussionen kom att handla om hur man rycker upp svenskarna från sina hem. Anade en viss frustration hos dem angående en utbredd religiös skepsis bland svenskar, något jag i tysthet kände en viss tacksamhet för. Även om jag inte är ateist så känner jag mig mer hemma hos skeptiker än hos yra väckelsepredikanter.
Jovisst, det finns religiösa galningar och det finns icke-religiösa galningar. Är de förra vanligare? Även vetenskapen har producerat en del galningar, och etablerade och under sin tid väl ansedda politiker och kulturmän har gett upphov till saker som vi i efterhand tar avstånd ifrån, som rasbiologi och Apartheid. Jan Christiaan Smuts (1870-1950) hette en ekolog och politiker i Sydafrika som lade grunderna för apartheid genom en humanistisk deklaration att varje ras bör få möjlighet att utvecklas separerad från övriga mänskligheten. Han är även känd som den förste författaren till mänskliga rättigheter, inskriven i FN.
Jag vill inte verka beskäftig, men jag vänder mig emot en historiesyn som tenderar att förenkla och skylla allt på en sak, vare sig det är judar, FED:s räntepolitik, långhåriga taxar eller religion.
Om man skall fortsätta med att hålla isär saker så skall man ju skilja på tyckande och vetande också. Tyckande är i det avseendet mer likt en tro eftersom man inte har ett objektivt belägg mer än att man tycker i största allmänhet.
Det är lungt att tycka och tro sålänge man är medveten om att det är just det.
Här är hake : bara för att någon är erkänd vetenskapsman så betyder inte hans tro och åsikter mer för det, det är fortfarande bara tro och åsikter. Ibland framförs det att nobellpristagare i ditt eller datt eller någon annan renomerad vetenskapsman tycker eller tror något. Och?
Som t.ex. hr Smuts (kan han verkligen heta så) - framförde han ens sina åsikter som någon slags vetenskap? Tror knappast det, det var bara en åsikt (kanske iofs underbyggda med vissa fakta, men i grunden baserar det sig på ett objektivt ogrundad åsikt).
Jovisst, det finns religiösa galningar och det finns icke-religiösa galningar. Är de förra vanligare? Även vetenskapen har producerat en del galningar, och etablerade och under sin tid väl ansedda politiker och kulturmän har gett upphov till saker som vi i efterhand tar avstånd ifrån, som rasbiologi och Apartheid. Jan Christiaan Smuts (1870-1950) hette en ekolog och politiker i Sydafrika som lade grunderna för apartheid genom en humanistisk deklaration att varje ras bör få möjlighet att utvecklas separerad från övriga mänskligheten. Han är även känd som den förste författaren till mänskliga rättigheter, inskriven i FN.
Jag vill inte verka beskäftig, men jag vänder mig emot en historiesyn som tenderar att förenkla och skylla allt på en sak, vare sig det är judar, FED:s räntepolitik, långhåriga taxar eller religion.
Om man skall fortsätta med att hålla isär saker så skall man ju skilja på tyckande och vetande också. Tyckande är i det avseendet mer likt en tro eftersom man inte har ett objektivt belägg mer än att man tycker i största allmänhet.
Det är lungt att tycka och tro sålänge man är medveten om att det är just det.
Här är hake : bara för att någon är erkänd vetenskapsman så betyder inte hans tro och åsikter mer för det, det är fortfarande bara tro och åsikter. Ibland framförs det att nobellpristagare i ditt eller datt eller någon annan renomerad vetenskapsman tycker eller tror något. Och?
Som t.ex. hr Smuts (kan han verkligen heta så) - framförde han ens sina åsikter som någon slags vetenskap? Tror knappast det, det var bara en åsikt (kanske iofs underbyggda med vissa fakta, men i grunden baserar det sig på ett objektivt ogrundad åsikt).
Vetenskap då och vetenskap idag kan skilja sig åt i teori, även om praktiken är densamma. Vetenskap är faktiskt mer praktik än teori. Det man igår trodde var en sund vetenskaplig hållning, som t ex åtskillnad av raser, kan idag verka ovetenskapligt. Jag vet uppriktigt sagt inte om om herr Smuts saluförde sina teorier som åsikt eller vetenskap, men under den rådande tiden fanns en vetenskaplig konsensus som sa att raser existerade och det fanns olika teorier om hur man ska förhålla sig till det. Vi hade t ex det rasbiologiska institutet i Uppsala, som med statens goda minne utförde experiment och mätningar i tidens anda. Säkert hade de också ett brett stöd av folket, i den mån folk i allmänhet är särskilt reflekterande, vilket jag dessvärre betvivlar.
Vetenskap är med andra ord inte detsamma som sanning, det är mer av en praktik. Utgående från en uppsättning antaganden så kan man postulera olika hypoteser som den vetenskapliga metodiken har att arbeta med. Det är metodiken som utgör det vetenskapliga och den har varit i stort sett densamma sedan 1600-talet. Förr eller senare, om de antaganden man gjort visat sig felaktiga - det gör de alltid - så kan man ta ett omtag och anta andra antaganden, som genererar nya hypoteser osv. Vetenskap är aldrig fullbordat på samma sätt som en religiös dogm, men tron har de dock gemensamt.
Har du tappat stinget Skyking? Laggar i respons? Om det här hopplösa debaclet kring vetenskap och religion ska få ett lyckligt slut, så tror jag mycket på att de frågor du reste, som för övrigt var intressanta, fortsätter att debatteras. Vi verkar åtminstone vara överens om grundläggande saker, så kanske kan vi gemensamt förtydliga skillnaden mellan tro och vetande? Om det nu finns en sådan?
Vetenskap då och vetenskap idag kan skilja sig åt i teori, även om praktiken är densamma. Vetenskap är faktiskt mer praktik än teori. Det man igår trodde var en sund vetenskaplig hållning, som t ex åtskillnad av raser, kan idag verka ovetenskapligt. Jag vet uppriktigt sagt inte om om herr Smuts saluförde sina teorier som åsikt eller vetenskap, men under den rådande tiden fanns en vetenskaplig konsensus som sa att raser existerade och det fanns olika teorier om hur man ska förhålla sig till det. Vi hade t ex det rasbiologiska institutet i Uppsala, som med statens goda minne utförde experiment och mätningar i tidens anda. Säkert hade de också ett brett stöd av folket, i den mån folk i allmänhet är särskilt reflekterande, vilket jag dessvärre betvivlar.
Vetenskap är med andra ord inte detsamma som sanning, det är mer av en praktik. Utgående från en uppsättning antaganden så kan man postulera olika hypoteser som den vetenskapliga metodiken har att arbeta med. Det är metodiken som utgör det vetenskapliga och den har varit i stort sett densamma sedan 1600-talet. Förr eller senare, om de antaganden man gjort visat sig felaktiga - det gör de alltid - så kan man ta ett omtag och anta andra antaganden, som genererar nya hypoteser osv. Vetenskap är aldrig fullbordat på samma sätt som en religiös dogm, men tron har de dock gemensamt.
Jag är inte så jätteövertygad om att för synen på rasbegreppet, att pendeln inte svängt åt andra hållet. Det verkar råda en PK-uppfattning om att man måste förneka skillnader mellan olika grupper av människor. Man försöker nu t.ex. göra gällande att kön är en social konstruktion t.ex. (men sist jag tittade mellan benen så verkade det inte så). Rasbegreppet har förnekats, men jag har inte fått någon vettig redogörelse varför det är fel - annat än PK-floskler.
Problemet är snarare att folk inte verkar kunna dra sig för att komma till den slutsatsen som Smuts kom till. Att eftersom det är skillnader mellan svarta och vita (och det är det, det är ju bara att öppna ögonen - frågan är hur omfattande de är) så skall man vara tvungen att behandla dem olika. Det finns egentligen ingen vetenskaplighet i denna synpunkt, isht ifall man inte redogör och belägger vad man skulle vinna genom att göra så. Och även om man gör det så är det i slutändan en fråga om åsikter eftersom konsekvensen av agerandet ändå måste bedömas vara gott eller ont, och det är i slutänden bara en åsikt.
Det är dock som du säger att det som skiljer (idag) är att vetenskapen är beredd att omvärdera sinna antaganden, det ligger numera i vetenskapliga metodiken att en teori måste vara falsifierbar (dvs man behöver inte bara belägg för sin tes utan man behöver även hypotetiska scenarion som skulle kunna vederlägga den). Det är också dessa faktorer som gör det i det närmaste omöjligt att resonera med någon som är religiös (vare det är ren tro eller i sken av en åsikt eller till och med vetenskap), de ger inte utrymme för några möjligheter till argument som skulle kunna tänkas bita.
Vetenskap då och vetenskap idag kan skilja sig åt i teori, även om praktiken är densamma. Vetenskap är faktiskt mer praktik än teori. Det man igår trodde var en sund vetenskaplig hållning, som t ex åtskillnad av raser, kan idag verka ovetenskapligt. Jag vet uppriktigt sagt inte om om herr Smuts saluförde sina teorier som åsikt eller vetenskap, men under den rådande tiden fanns en vetenskaplig konsensus som sa att raser existerade och det fanns olika teorier om hur man ska förhålla sig till det. Vi hade t ex det rasbiologiska institutet i Uppsala, som med statens goda minne utförde experiment och mätningar i tidens anda. Säkert hade de också ett brett stöd av folket, i den mån folk i allmänhet är särskilt reflekterande, vilket jag dessvärre betvivlar.
Vetenskap är med andra ord inte detsamma som sanning, det är mer av en praktik. Utgående från en uppsättning antaganden så kan man postulera olika hypoteser som den vetenskapliga metodiken har att arbeta med. Det är metodiken som utgör det vetenskapliga och den har varit i stort sett densamma sedan 1600-talet. Förr eller senare, om de antaganden man gjort visat sig felaktiga - det gör de alltid - så kan man ta ett omtag och anta andra antaganden, som genererar nya hypoteser osv. Vetenskap är aldrig fullbordat på samma sätt som en religiös dogm, men tron har de dock gemensamt.
Jag är inte så jätteövertygad om att för synen på rasbegreppet, att pendeln inte svängt åt andra hållet. Det verkar råda en PK-uppfattning om att man måste förneka skillnader mellan olika grupper av människor. Man försöker nu t.ex. göra gällande att kön är en social konstruktion t.ex. (men sist jag tittade mellan benen så verkade det inte så). Rasbegreppet har förnekats, men jag har inte fått någon vettig redogörelse varför det är fel - annat än PK-floskler.
Problemet är snarare att folk inte verkar kunna dra sig för att komma till den slutsatsen som Smuts kom till. Att eftersom det är skillnader mellan svarta och vita (och det är det, det är ju bara att öppna ögonen - frågan är hur omfattande de är) så skall man vara tvungen att behandla dem olika. Det finns egentligen ingen vetenskaplighet i denna synpunkt, isht ifall man inte redogör och belägger vad man skulle vinna genom att göra så. Och även om man gör det så är det i slutändan en fråga om åsikter eftersom konsekvensen av agerandet ändå måste bedömas vara gott eller ont, och det är i slutänden bara en åsikt.
Det är dock som du säger att det som skiljer (idag) är att vetenskapen är beredd att omvärdera sinna antaganden, det ligger numera i vetenskapliga metodiken att en teori måste vara falsifierbar (dvs man behöver inte bara belägg för sin tes utan man behöver även hypotetiska scenarion som skulle kunna vederlägga den). Det är också dessa faktorer som gör det i det närmaste omöjligt att resonera med någon som är religiös (vare det är ren tro eller i sken av en åsikt eller till och med vetenskap), de ger inte utrymme för några möjligheter till argument som skulle kunna tänkas bita.
Åh så fräscht. En rasist! Innan du gör bort dig ännu mer så bör du känna till att det är fler gener som styr människans kroppslängd än hennes pigmentering. Rasindelningen är alltså vettigare utifrån kroppslängd än utifrån hudfärg. Sedan återstår det att bevisa att långa eller korta människor har tex rytmen i blodet eller är glada som barn. Lycka till med den kopplingen för det finns ingen. Lika lite som det finns liknande kopplingar mellan hudpigmentering och eventuella karaktärsdrag. Det finns bara en mänsklig ras och vi tillhör alla den rasen.
Vetenskap då och vetenskap idag kan skilja sig åt i teori, även om praktiken är densamma. Vetenskap är faktiskt mer praktik än teori. Det man igår trodde var en sund vetenskaplig hållning, som t ex åtskillnad av raser, kan idag verka ovetenskapligt. Jag vet uppriktigt sagt inte om om herr Smuts saluförde sina teorier som åsikt eller vetenskap, men under den rådande tiden fanns en vetenskaplig konsensus som sa att raser existerade och det fanns olika teorier om hur man ska förhålla sig till det. Vi hade t ex det rasbiologiska institutet i Uppsala, som med statens goda minne utförde experiment och mätningar i tidens anda. Säkert hade de också ett brett stöd av folket, i den mån folk i allmänhet är särskilt reflekterande, vilket jag dessvärre betvivlar.
Vetenskap är med andra ord inte detsamma som sanning, det är mer av en praktik. Utgående från en uppsättning antaganden så kan man postulera olika hypoteser som den vetenskapliga metodiken har att arbeta med. Det är metodiken som utgör det vetenskapliga och den har varit i stort sett densamma sedan 1600-talet. Förr eller senare, om de antaganden man gjort visat sig felaktiga - det gör de alltid - så kan man ta ett omtag och anta andra antaganden, som genererar nya hypoteser osv. Vetenskap är aldrig fullbordat på samma sätt som en religiös dogm, men tron har de dock gemensamt.
Jag är inte så jätteövertygad om att för synen på rasbegreppet, att pendeln inte svängt åt andra hållet. Det verkar råda en PK-uppfattning om att man måste förneka skillnader mellan olika grupper av människor. Man försöker nu t.ex. göra gällande att kön är en social konstruktion t.ex. (men sist jag tittade mellan benen så verkade det inte så). Rasbegreppet har förnekats, men jag har inte fått någon vettig redogörelse varför det är fel - annat än PK-floskler.
Problemet är snarare att folk inte verkar kunna dra sig för att komma till den slutsatsen som Smuts kom till. Att eftersom det är skillnader mellan svarta och vita (och det är det, det är ju bara att öppna ögonen - frågan är hur omfattande de är) så skall man vara tvungen att behandla dem olika. Det finns egentligen ingen vetenskaplighet i denna synpunkt, isht ifall man inte redogör och belägger vad man skulle vinna genom att göra så. Och även om man gör det så är det i slutändan en fråga om åsikter eftersom konsekvensen av agerandet ändå måste bedömas vara gott eller ont, och det är i slutänden bara en åsikt.
Det är dock som du säger att det som skiljer (idag) är att vetenskapen är beredd att omvärdera sinna antaganden, det ligger numera i vetenskapliga metodiken att en teori måste vara falsifierbar (dvs man behöver inte bara belägg för sin tes utan man behöver även hypotetiska scenarion som skulle kunna vederlägga den). Det är också dessa faktorer som gör det i det närmaste omöjligt att resonera med någon som är religiös (vare det är ren tro eller i sken av en åsikt eller till och med vetenskap), de ger inte utrymme för några möjligheter till argument som skulle kunna tänkas bita.
Åh så fräscht. En rasist! Innan du gör bort dig ännu mer så bör du känna till att det är fler gener som styr människans kroppslängd än hennes pigmentering. Rasindelningen är alltså vettigare utifrån kroppslängd än utifrån hudfärg. Sedan återstår det att bevisa att långa eller korta människor har tex rytmen i blodet eller är glada som barn. Lycka till med den kopplingen för det finns ingen. Lika lite som det finns liknande kopplingar mellan hudpigmentering och eventuella karaktärsdrag. Det finns bara en mänsklig ras och vi tillhör alla den rasen.
Så orginellt en äkta halmgubbe. Det är väl mycket enklare att argumentera ifall man kan dikta ihop opponentens argument?
Men istället så kan man ju ta och bemöta de påståenden som faktiskt görs: "Det finns bara en mänsklig ras och vi tillhör alla den rasen.". Vad har du för belägg som faktiskt belägger det påståendet? Innan jag är övertygad om att något faktiskt förhåller sig på ett sätt vill jag gärna se belägg för det - och det räcker inte med PK-floskler som belägg.
Vetenskap då och vetenskap idag kan skilja sig åt i teori, även om praktiken är densamma. Vetenskap är faktiskt mer praktik än teori. Det man igår trodde var en sund vetenskaplig hållning, som t ex åtskillnad av raser, kan idag verka ovetenskapligt. Jag vet uppriktigt sagt inte om om herr Smuts saluförde sina teorier som åsikt eller vetenskap, men under den rådande tiden fanns en vetenskaplig konsensus som sa att raser existerade och det fanns olika teorier om hur man ska förhålla sig till det. Vi hade t ex det rasbiologiska institutet i Uppsala, som med statens goda minne utförde experiment och mätningar i tidens anda. Säkert hade de också ett brett stöd av folket, i den mån folk i allmänhet är särskilt reflekterande, vilket jag dessvärre betvivlar.
Vetenskap är med andra ord inte detsamma som sanning, det är mer av en praktik. Utgående från en uppsättning antaganden så kan man postulera olika hypoteser som den vetenskapliga metodiken har att arbeta med. Det är metodiken som utgör det vetenskapliga och den har varit i stort sett densamma sedan 1600-talet. Förr eller senare, om de antaganden man gjort visat sig felaktiga - det gör de alltid - så kan man ta ett omtag och anta andra antaganden, som genererar nya hypoteser osv. Vetenskap är aldrig fullbordat på samma sätt som en religiös dogm, men tron har de dock gemensamt.
Jag är inte så jätteövertygad om att för synen på rasbegreppet, att pendeln inte svängt åt andra hållet. Det verkar råda en PK-uppfattning om att man måste förneka skillnader mellan olika grupper av människor. Man försöker nu t.ex. göra gällande att kön är en social konstruktion t.ex. (men sist jag tittade mellan benen så verkade det inte så). Rasbegreppet har förnekats, men jag har inte fått någon vettig redogörelse varför det är fel - annat än PK-floskler.
Problemet är snarare att folk inte verkar kunna dra sig för att komma till den slutsatsen som Smuts kom till. Att eftersom det är skillnader mellan svarta och vita (och det är det, det är ju bara att öppna ögonen - frågan är hur omfattande de är) så skall man vara tvungen att behandla dem olika. Det finns egentligen ingen vetenskaplighet i denna synpunkt, isht ifall man inte redogör och belägger vad man skulle vinna genom att göra så. Och även om man gör det så är det i slutändan en fråga om åsikter eftersom konsekvensen av agerandet ändå måste bedömas vara gott eller ont, och det är i slutänden bara en åsikt.
Det är dock som du säger att det som skiljer (idag) är att vetenskapen är beredd att omvärdera sinna antaganden, det ligger numera i vetenskapliga metodiken att en teori måste vara falsifierbar (dvs man behöver inte bara belägg för sin tes utan man behöver även hypotetiska scenarion som skulle kunna vederlägga den). Det är också dessa faktorer som gör det i det närmaste omöjligt att resonera med någon som är religiös (vare det är ren tro eller i sken av en åsikt eller till och med vetenskap), de ger inte utrymme för några möjligheter till argument som skulle kunna tänkas bita.
Åh så fräscht. En rasist! Innan du gör bort dig ännu mer så bör du känna till att det är fler gener som styr människans kroppslängd än hennes pigmentering. Rasindelningen är alltså vettigare utifrån kroppslängd än utifrån hudfärg. Sedan återstår det att bevisa att långa eller korta människor har tex rytmen i blodet eller är glada som barn. Lycka till med den kopplingen för det finns ingen. Lika lite som det finns liknande kopplingar mellan hudpigmentering och eventuella karaktärsdrag. Det finns bara en mänsklig ras och vi tillhör alla den rasen.
Hur gjorde han bort sig? Han sa varken att någon är en bättre eller sämre människa utifrån ras. Man kan dock undra varför man inte kan acceptera att människor är olika, måste dom då också vara sämre eller bättre som människor? Ja det verkar ju så på de som vill inbilla sig att "alla är lika". Att alla människor oavsett ursprung ska behandlas med respekt och värdighet betyder ju inet att alla är likadana. Apropå att göra bort sig, hudfärg säger inget om ras, australoider såväl som negroider och dravidfolket har alla likadan hudfärg men är extremt olika genetiskt, ur ett klusterperspektiv är aboriginer mer eller mindre en gåta. Ex är dravider kaukasoider vilket även svenskar är, så de är mer lika européer än svarta afrikaner med andra ord.
Vetenskap då och vetenskap idag kan skilja sig åt i teori, även om praktiken är densamma. Vetenskap är faktiskt mer praktik än teori. Det man igår trodde var en sund vetenskaplig hållning, som t ex åtskillnad av raser, kan idag verka ovetenskapligt. Jag vet uppriktigt sagt inte om om herr Smuts saluförde sina teorier som åsikt eller vetenskap, men under den rådande tiden fanns en vetenskaplig konsensus som sa att raser existerade och det fanns olika teorier om hur man ska förhålla sig till det. Vi hade t ex det rasbiologiska institutet i Uppsala, som med statens goda minne utförde experiment och mätningar i tidens anda. Säkert hade de också ett brett stöd av folket, i den mån folk i allmänhet är särskilt reflekterande, vilket jag dessvärre betvivlar.
Vetenskap är med andra ord inte detsamma som sanning, det är mer av en praktik. Utgående från en uppsättning antaganden så kan man postulera olika hypoteser som den vetenskapliga metodiken har att arbeta med. Det är metodiken som utgör det vetenskapliga och den har varit i stort sett densamma sedan 1600-talet. Förr eller senare, om de antaganden man gjort visat sig felaktiga - det gör de alltid - så kan man ta ett omtag och anta andra antaganden, som genererar nya hypoteser osv. Vetenskap är aldrig fullbordat på samma sätt som en religiös dogm, men tron har de dock gemensamt.
Jag är inte så jätteövertygad om att för synen på rasbegreppet, att pendeln inte svängt åt andra hållet. Det verkar råda en PK-uppfattning om att man måste förneka skillnader mellan olika grupper av människor. Man försöker nu t.ex. göra gällande att kön är en social konstruktion t.ex. (men sist jag tittade mellan benen så verkade det inte så). Rasbegreppet har förnekats, men jag har inte fått någon vettig redogörelse varför det är fel - annat än PK-floskler.
Problemet är snarare att folk inte verkar kunna dra sig för att komma till den slutsatsen som Smuts kom till. Att eftersom det är skillnader mellan svarta och vita (och det är det, det är ju bara att öppna ögonen - frågan är hur omfattande de är) så skall man vara tvungen att behandla dem olika. Det finns egentligen ingen vetenskaplighet i denna synpunkt, isht ifall man inte redogör och belägger vad man skulle vinna genom att göra så. Och även om man gör det så är det i slutändan en fråga om åsikter eftersom konsekvensen av agerandet ändå måste bedömas vara gott eller ont, och det är i slutänden bara en åsikt.
Det är dock som du säger att det som skiljer (idag) är att vetenskapen är beredd att omvärdera sinna antaganden, det ligger numera i vetenskapliga metodiken att en teori måste vara falsifierbar (dvs man behöver inte bara belägg för sin tes utan man behöver även hypotetiska scenarion som skulle kunna vederlägga den). Det är också dessa faktorer som gör det i det närmaste omöjligt att resonera med någon som är religiös (vare det är ren tro eller i sken av en åsikt eller till och med vetenskap), de ger inte utrymme för några möjligheter till argument som skulle kunna tänkas bita.
Det är riktigt att vetenskap bygger på att teorierna också är falsifierbara, så har det varit sedan 1600-talet, men det betyder inte att hypoteserna kan vara färgade av tro och önsketänkande. Många gånger är de grundläggande antagandena så grundläggande att de inte ifrågasätts. De ifrågasätts först om någon råkar snubbla över något nytt, eller när förutsägelserna inte stämmer överens med verkligheten, och då ofta under häftigt motstånd. Det är i det sammanhanget också en väsentlig gradskillnad mellan naturvetenskap och humaniora, eller ekonomi och samhällsvetenskap. Frågan om ras eller icke-ras är inte i första hand en naturvetenskaplig fråga, utan en humanistisk skulle jag säga. Skillnaderna i det yttre kan ingen förneka, men att det skulle finnas signifikanta skillnader i inre egenskaper är det som forskare vänder sig emot.
När du talar om vetenskap antar jag att du menar naturvetenskap, men även den vilar på antaganden som är så självklara att de blir närmast dogmatiska. Den utgår t ex från att den materiella verkligheten föregår den andliga, alltså att den förra ger upphov till den andra. Det finns inga otvetydiga bevis för. Visst, om du slår mig i skallen med ett slagträ och jag tappar medvetandet som följd, så är det ett bevis för det. Men samtidigt existerar materien endast i nuet och nuet är en direkt konsekvens av medvetandet. Ta bort medvetandet (anden) och nuet blir en begreppsmässig omöjlighet, med påföljd att materien också blir omöjlig så som vi känner den. Den skulle inta alla former från Big bang fram till ... hm universums slutstadium av fullständig icke-förändring. Ett naturvetenskapligt paradigm svarar då mot rationella värderingar, där medlen tenderar att helga ändamålet (liksom i avarter av religion). Idén om ett linjärt framåtskridande, upplysning, ekonomisk tillväxt och att inget är heligt (endast relativt) banade väg för modernitetsbegreppet, och så småningom det post-moderna samhällets totala upplösning av absoluta sanningar. Rätt eller fel, så är det en väsentlig aspekt av ett samhälle som ser till vetenskap för svar på alla frågor. Och det är, och kommer förmodligen alltid att förbli, en fråga om tro. Vetenskap och religion kommer att leva vidare, men förhoppningsvis hittar man bättre sätt att leva i samexistens än vad fallet är idag där man klampar in i varandras domäner med sina respektive skygglappar.
Vetenskap då och vetenskap idag kan skilja sig åt i teori, även om praktiken är densamma. Vetenskap är faktiskt mer praktik än teori. Det man igår trodde var en sund vetenskaplig hållning, som t ex åtskillnad av raser, kan idag verka ovetenskapligt. Jag vet uppriktigt sagt inte om om herr Smuts saluförde sina teorier som åsikt eller vetenskap, men under den rådande tiden fanns en vetenskaplig konsensus som sa att raser existerade och det fanns olika teorier om hur man ska förhålla sig till det. Vi hade t ex det rasbiologiska institutet i Uppsala, som med statens goda minne utförde experiment och mätningar i tidens anda. Säkert hade de också ett brett stöd av folket, i den mån folk i allmänhet är särskilt reflekterande, vilket jag dessvärre betvivlar.
Vetenskap är med andra ord inte detsamma som sanning, det är mer av en praktik. Utgående från en uppsättning antaganden så kan man postulera olika hypoteser som den vetenskapliga metodiken har att arbeta med. Det är metodiken som utgör det vetenskapliga och den har varit i stort sett densamma sedan 1600-talet. Förr eller senare, om de antaganden man gjort visat sig felaktiga - det gör de alltid - så kan man ta ett omtag och anta andra antaganden, som genererar nya hypoteser osv. Vetenskap är aldrig fullbordat på samma sätt som en religiös dogm, men tron har de dock gemensamt.
Jag är inte så jätteövertygad om att för synen på rasbegreppet, att pendeln inte svängt åt andra hållet. Det verkar råda en PK-uppfattning om att man måste förneka skillnader mellan olika grupper av människor. Man försöker nu t.ex. göra gällande att kön är en social konstruktion t.ex. (men sist jag tittade mellan benen så verkade det inte så). Rasbegreppet har förnekats, men jag har inte fått någon vettig redogörelse varför det är fel - annat än PK-floskler.
Problemet är snarare att folk inte verkar kunna dra sig för att komma till den slutsatsen som Smuts kom till. Att eftersom det är skillnader mellan svarta och vita (och det är det, det är ju bara att öppna ögonen - frågan är hur omfattande de är) så skall man vara tvungen att behandla dem olika. Det finns egentligen ingen vetenskaplighet i denna synpunkt, isht ifall man inte redogör och belägger vad man skulle vinna genom att göra så. Och även om man gör det så är det i slutändan en fråga om åsikter eftersom konsekvensen av agerandet ändå måste bedömas vara gott eller ont, och det är i slutänden bara en åsikt.
Det är dock som du säger att det som skiljer (idag) är att vetenskapen är beredd att omvärdera sinna antaganden, det ligger numera i vetenskapliga metodiken att en teori måste vara falsifierbar (dvs man behöver inte bara belägg för sin tes utan man behöver även hypotetiska scenarion som skulle kunna vederlägga den). Det är också dessa faktorer som gör det i det närmaste omöjligt att resonera med någon som är religiös (vare det är ren tro eller i sken av en åsikt eller till och med vetenskap), de ger inte utrymme för några möjligheter till argument som skulle kunna tänkas bita.
Det är riktigt att vetenskap bygger på att teorierna också är falsifierbara, så har det varit sedan 1600-talet, men det betyder inte att hypoteserna kan vara färgade av tro och önsketänkande. Många gånger är de grundläggande antagandena så grundläggande att de inte ifrågasätts. De ifrågasätts först om någon råkar snubbla över något nytt, eller när förutsägelserna inte stämmer överens med verkligheten, och då ofta under häftigt motstånd. Det är i det sammanhanget också en väsentlig gradskillnad mellan naturvetenskap och humaniora, eller ekonomi och samhällsvetenskap. Frågan om ras eller icke-ras är inte i första hand en naturvetenskaplig fråga, utan en humanistisk skulle jag säga. Skillnaderna i det yttre kan ingen förneka, men att det skulle finnas signifikanta skillnader i inre egenskaper är det som forskare vänder sig emot.
När du talar om vetenskap antar jag att du menar naturvetenskap, men även den vilar på antaganden som är så självklara att de blir närmast dogmatiska. Den utgår t ex från att den materiella verkligheten föregår den andliga, alltså att den förra ger upphov till den andra. Det finns inga otvetydiga bevis för. Visst, om du slår mig i skallen med ett slagträ och jag tappar medvetandet som följd, så är det ett bevis för det. Men samtidigt existerar materien endast i nuet och nuet är en direkt konsekvens av medvetandet. Ta bort medvetandet (anden) och nuet blir en begreppsmässig omöjlighet, med påföljd att materien också blir omöjlig så som vi känner den. Den skulle inta alla former från Big bang fram till ... hm universums slutstadium av fullständig icke-förändring. Ett naturvetenskapligt paradigm svarar då mot rationella värderingar, där medlen tenderar att helga ändamålet (liksom i avarter av religion). Idén om ett linjärt framåtskridande, upplysning, ekonomisk tillväxt och att inget är heligt (endast relativt) banade väg för modernitetsbegreppet, och så småningom det post-moderna samhällets totala upplösning av absoluta sanningar. Rätt eller fel, så är det en väsentlig aspekt av ett samhälle som ser till vetenskap för svar på alla frågor. Och det är, och kommer förmodligen alltid att förbli, en fråga om tro. Vetenskap och religion kommer att leva vidare, men förhoppningsvis hittar man bättre sätt att leva i samexistens än vad fallet är idag där man klampar in i varandras domäner med sina respektive skygglappar.
Jag håller nog inte med dig om att frågan om raser är främst av humaniora-karaktär. Det kontroversiella är ju tesen att skillnaderna är av genetisk karaktär vilket i högsta grad är en naturvetenskaplig fråga. Humaniora studerar ju saker som är kulturellt betingat.
När det gäller det matriella vs det andliga så är jag inte helt överens. För det första så studerar naturvetenskapen det matriella och man har inte haft så mycket anledning att blanda in det andliga i modellen alls. Att säga att man a priori förutsätter att det matriella föregår det andliga är alltså inte så riktigt. I t.ex. relativitetsteorin så är tidsbegreppet bara en dimension i rumtiden (ja faktiskt så också i klassisk mekanik, men den synen blir mer aktuell i modern mekanik), så att frågan om nuet och häret blir av mindre betydelse då teorin som sådan inte är beroende av något sådant.
Dessutom är jag inte så övertygad om att frågor rörande det andliga kan avgöras (så lätt). Det rör sig ju om frågor som händer i ens medvetande och där får vi väldigt tunnt med underlag för att dra generella slutsatser. Det finns ju bara ett medvetande vi kan observera direkt, andras medvetande eller till och med existensen därav kan ju bara indikeras genom att man observerar matriella aspekter (vad de gör osv).
Mot den bagrunden menar jag att det är svårt att visa teser rörande det andliga och man bör därmed ha i åtanke att ens syn i sådana frågor är mer en fråga om tro.
Du har rätt, genetiken kan ge ett slags svar, men ras är fortfarande bara ett ord som måste fyllas med en mening, och det är där humanioran kommer in. Ska vi jämföra oss med djuren eller finns det andra kriterier för att bedöma frågan om ras/icke-ras för oss? Men en bra början är onekligen gentiken. Finns det genetiska skillnader mellan olika folkslag? Om ja, är skillnaderna främst av yttre, fysiska slag? Om nej, hur stora skillnader existerar och vad hur stora måste skillnadera vara för att räknas som en egen ras?
Vad gäller det andliga och materiella, så finns det anledning att kika närmare på det, t ex inom grärnserna för fysik och matematik. En hel del matematiker (och fysiker häpnadsväckande nog) hävdar att verklighetens innersta beståndsdelar inte är fysisk utan rent principiell, alltså matematisk, inte helt olikt det Pythagoras trodde för si så där 3000 år sedan. Sedan så verkar medvetandet spela en avgörande roll för utfallet i kvantfysiska experiment, t ex dubbeltspaltexperimentet. Materien tycks bekänna färg först när det kommer i kontakt med ett medvetande. Se youtube clipet nedan om du är obekant med det.
