Inflation, deflation eller ”krympflation”?

Sedan finanskrisen 2008, då USA:s centralbank Federal Reserve drog igång sina massiva stödköp av statspapper och bostadsobligationer, har inflationsförväntningarna varit höga. Även räntorna har hållits på rekordlåga nivåer nära noll. Låga räntor är inflationärt då räntan styr hur mycket pengar de privata bankerna skapar genom att ge ut lån. När bankerna ”lånar ut” skapar de nämligen nya pengar i form av bankkrediter. Detta har gjort fysiska gripbara tillgångar som guld och silver attraktiva för den som vill ha något värdebevarande - något som inte kan skapas från tomma intet. ?

Allt fler ekonomer hävdar nu dock att inflationen har krympt och är på låga nivåer, i många fall under en procent. Detta har i sin tur gjort guld mindre attraktivt, hävdar de. Men vilken inflation talar man om? Är det den riktiga monetära inflationen - hur mycket nya pengar som skapas - eller är det prisinflation mätt i KPI?

Hur ligger det egentligen till med KPI (Konsument-Pris-Index)? Är det ett pålitligt mått och hur mäter man förändringar i de så kallade konsumentpriserna?

Många ifrågasätter den korg av varor som olika stater använder för att fastslå KPI och därmed inflationen.

I USA har man en tradition att sedan länge att manipulera KPI eller CPI, som det heter där. Det började redan på 60-talet. Kennedy justerade måtten så att arbetslöshetsstatistiken skulle se bättre ut. Nixon suddade bort mat och bränsle från inflationsstatistiken och idag sitter vi med Bill Clinton's inflationsstatistiska trassel i knät. 

Clinton tillsatte det som kallas "The Boskin commission". Denna kommission tog fram ett nytt sätt att mäta inflation genom de metoder som på engelska kallas:  "Substitution", "weighting" och "hedonics".

"Substitution" (på svenska ersättning) innebär att om något stiger i pris för mycket tar man helt enkelt bort denna vara från den korg av varor som inflationen mäts mot.. Om till exempel priset på lax stiger för mycket kanske man ersätter det med korv.

"Weighting" innebär att man väger betydelsen av olika varor mot varandra. Om någon vara skulle bli allt för dyr antar man att folk helt enkelt slutar köpa den varan, eller åtminstone minskar användandet av den.

"Hedonics" innebär att man räknar produktförbättringar som en prisminskning. Om en TV ena året kostar 400 dollar och året därpå fortfarande kostar 400 dollar men har fått en bättre skärm räknas det som att den har gått ner i pris.

Om detta kan ni läsa mer i vårt tidigare inlägg: ”Allt tyder på att stödköpen kommer fortsätta länge”.

Med ovanstående metoder kan man alltså lura sin medborgare att inflationen är låg och valutan är stabil.

Men folk år föstås inte dumma i huvudet och de märker snabbt av om priset på en liter mjölk fördubblas. Det är här ”krympflationen” kommer in.

Krympflation innebär att man istället för att höja priset på en vara gör den mindre. T.ex. minskar en liter mjöl till 0.95 liter. Som konsument kanske man inte märker av en sådan liten förändring direkt, men faktum är att mjölken i ett slag blivit 5% dyrare.

Vid en sökning på Google dyker en rad artiklar upp som tar upp fenomenet med krympande produkter (The Telegraph) (Today) (The Guardian). Det står att läsa om allt från tonfiskburkar till chokladkakor som har blivit 15-20% mindre. En slags dold inflation. Istället för att producenten höjer priset minskar den alltså storleken och/eller innehållet. Ett utslag av inflation som alltså inte visar sig i centralbankernas eller Statistiska Centralbyråns uträkningar.

I senaste avsnittet av Keiser Report intervjuar Max Keiser Pippa Malmgren, före detta specialassistent gällande ekonomiska policyfrågor för USA:s president. Hon berättar om krympflationen och dess konsekvenser. 

Med vänlig hälsning
Gustav Andersson
Liberty Silver AB