Tveksamma siffror på Nordkoreas guldreserv

SvD Näringsliv skrev igår om att Nordkorea börjat sälja "stora mängder" guld till Kina. Uppgifterna kommer antagligen från flera källor, band annat den Sydkoreanska nyhetsbyrån Yonhap News.

Men i rapporteringen finns en del tveksamheter. SvD hävdar att Nordkorea har en av världens största guldreserver på hela 2000 ton. Nordkorea är sedan många år en extrem sluten och repressiv kommunistisk diktatur vilket gör att det finns få officiella uppgifter att tillgå. Dock kan den som har lite kunskap om guldmarknaden snabbt se att 2000 ton knappast är rimligt. 

Kollar man på förteckningar över världens guldreserver kan man notera att USA har den största officiella guldreserven på 8133,5 ton. Den förvaras enligt uppgifter i bland annat Fort Knox. Strax efter USA kommer Tyskland på andra plats med sina 3391,3 ton. Italien och Frankrike ligger på mer eller mindre delad fjärdeplats med sina 2451,8 respektive 2435,4 ton. Därefter hittar vi Kina med en officiell siffra på 1054,1 ton.

Statliga officiella siffror ska givetvis alltid tas med en nypa salt, oavsett om det gäller siffror på guldreserven i Kina, eller siffror på arbetslösheten och inflationen i USA. Kina har inte uppdaterat sina siffror sedan 2009 men mycket pekar på att Kina, bland annat via Hong Kong, har köpt in stora mängder guld. Siffror från i juni månad pekade på att Kinesiska staten köpt in 1160 ton guld bara under 2013. Det spekuleras vilt i hur hög den riktiga siffran är och uppskattningar pekar på allt mellan 3000 ton och 10.000 ton.

I SvD Näringslivs artikel skrev man igår följande om Nordkoreas guldreserv:

"Enligt de senaste uppgifterna från den sydkoreanska staten beräknas Nordkorea ha en guldreserv på cirka 2000 ton. Dess värde uppgår till minst 8 miljarder dollar, eller cirka 55 miljarder kronor. Om uppgifterna fortfarande stämmer innebär det att Nordkorea ruvar på en av världens största guldreserver…"

Uppskattningar från Nautilusinstitutet säger dock att Nord Korea har 2000 ton av obrutna reserver under mark. Men obrutna reserver eller "fyndigheter" är av förklarliga skäl ganska svåra att lasta på båt och skeppa iväg och därmed svåra att sälja. Reserver under mark är egentligen tämligen värdelösa innan man har fått upp dem ur marken och raffinerat dem till guld i from av dorétackor. Dorétackor är en form av mindre rent guld (ca. 18 karat) som oftast gjuts på plats vid gruvan, efter raffinering, och skeppas iväg dagligen. 

Så det man bland annat måste fråga sig är: Vad är det för koncentration i den malm man talar om? Hur många ton malm måste brytas för att få ut dessa uppskattade reserver på 2000 ton? Är det ens lönsamt vid dagens guld- och oljepris?

Det ska dock sägas att Nordkorea har en långtgående guldbrytningsindustri som av vissa källor uppskattas vara av "betydande storlek" och med en mångtusenårig historia. Man tror att landets största guldgruva producerar runt 8 ton per år, men som alltid med Nordkorea finns det få om ens några tillförlitliga data.

SvD har dock uppdaterat texten i artikeln till att understryka att det endast rör sig om "obrutna fyndigheter" och inte faktiska guldreserver.