Vem ska bestämma - Du eller Riksbanken?

Felinvesteringar (eng. malinvestment) är en investering som inte är i linje med den för marknaden önskvärda produktionen. Detta leder oundvikligen till slöseri ?med kapital och ekonomiska förluster, vilket i sin tur kräver att resurserna omallokeras till områden där de är produktiva.

Oftast sker dessa felinvesteringar på grund av något allvarligt fel i prissystemet. 

I den österrikiska ekonomiska skolan är priser en essentiell del av marknaden och en kanal genom vilken marknadens deltagare kommunicerar sina önskningar och krav. Detta leder i sin tur till att resurser allokeras så att dessa önskningar och krav kan uppfyllas på det mest effektiva sättet. 

Felinvesteringar kan ske av olika orsaker. Givetvis kan enskilda investerare sitta på undermålig information som gör att de väljer att investera kapital inom ett område som kanske egentligen inte är produktivt. Alla investerare tar inte helt rationella beslut, men på en fungerande marknad torde dock de irrationella straffas ut till förmån för de rationella.

Men det kan också vara så att det så viktiga prissystemet är stört av någon yttre mekanism som inte är en del av marknaden.

I blogginlägget "Har du hög tidspreferens? Eller vill du ha mer nu DIREKT?!" förklarade vi att räntan är "priset på tid". Vissa hävdar att räntan är priset på pengar men detta är alltså inte en helt korrekt beskrivning. Räntan har med människors tidspreferens att göra. Har du hög tidspreferens konsumerar du hellre nu än i framtiden. Är din tidspreferens lägre är du beredd att skjuta upp din konsumtion till framtiden och konsumera mindre nu. Om du sparar måste du stå ut med obehaget att inte kunna konsumera lika mycket nu. Som kompensation får du ränta från dem som har hög tidspreferens och vill konsumera nu istället för i framtiden.

Läga räntor är bra för låntagare eftersom det blir billigt för dem att låna, men det är dåligt för sparare eftersom det inte lönar sig särskilt mycket att spara. Vissa hävdar att vi måste ha låga räntor för att uppmuntra konsumtion. Men låga räntor uppmuntrar egentligen bara till mer konsumtion idag till förmån för mindre konsumtion i morgon. Med ett lite längre tidsperspektiv blir alltså totalkonsumtionen inte högre. Vi får en "boom" med mycket konsumtion, följt av en "bust" med lite konsumtion.

Man kan således ifrågasätta om räntan alls ska sättas på centralbanksnivå, vilket ju idag görs via bland annat reporäntan. Den korrekta räntan torde alltså inte kunna sättas på något annat vis än att faktiskt låta marknadens aktörer finna balans mellan besparingar och krediter och helt enkelt sätta priset på tid.

Riksbankschefen Stefan Ingves har fått utstå hård kritik den senaste tiden från bland annat Lars E O Svensson som nyligen fått understöd från den ökände ekonomen Paul Krugman. Dessa kritiker menar att Riksbanken för en "högräntepolitik" vilket leder till konkurser och arbetslöshet. Andreas Cervenka uppmärksammar det hårda tonläget i sin senaste artikel. Han pekar även på möjligheten att det kan vara precis tvärt om. Att den haltande ekonomin inte beror på att räntorna är för höga utan att de tvärtom är för låga och att de har varit det allt för länge. Här börjar vi nog närma oss sanningen. Varje gång en bubbla är på väg att spricka så sänker man räntan ännu mer, och ännu mer. Bara lite till. Kan vi skjuta problemet en mandatperiod till så är det bra. Lite extra valfläsk för väljarna att smörja kråset med!

Lån och sparande handlar egentligen om huruvida vi ska konsumera mycket nu och lite sen, eller konsumera lite nu och mycket sen.

Frågan är bara vem som ska bestämma vilket som är bäst - du eller Riksbanken? 

Med vänlig hälsning
Gustav Andersson
Liberty Silver AB