Hem
Köpa guld och silver
Sälja guld och silver
Diagram
Kunskapscentralen
Prispolicy
Hem Köpa silver guld platina palladium Sälja silver guld platina palladium Diagram Kunskapscentralen
Ändra
Visa varukorg
Till kassan
Antal   Produkt á Pris Pris

Summa: 0 kr

G&S: Del 66 Den latinska myntunionen

Av: Leo Kratz

Bland förespråkarna av den gemensamma europeiska valutan, euron, är argument som minskade handelshinder, prisstabilitet och ökad ekonomisk tillväxt välanvända. Men att pappersmyntfot (fiat) leder till minskad prisstabilitet och tillväxt vet vi sedan tidigare. Att länder har samma pappersvaluta innebär förvisso att dessa inte behöver växlas, och affärer kan planeras och slutas över nationsgränser. Växlingsproblematiken är dock i huvudsak en fråga om växelkurser. Med fasta växelkurser mellan pappersvalutor blir växlingen en petitess och även större affärer över längre tid kan säkras mot valutafluktuationer om växelkurserna är rörliga. Att kontanta medel kan tas över nationsgränser och användas är ingen större vinst, och dessutom idag ett problem för makthavare som vill begränsa kontantanvändaren i alla avseenden. Den här artikeln avser att titta på ett exempel med en myntunion som samtidigt stadgade att alla medlemsländer skulle ha guldmyntfot. Kunde något sådant fungera? Om inte, vad skulle leda till dess fall?

För den som är intresserad av gemensamma valutor som haft goda förutsättningar för att överleva finns flera europeiska exempel. Den skandinaviska myntunionen med Sverige, Norge och Danmark, den tyska guldmarken för det enade Tyskland, och den latinska myntunionen, som bestod av Frankrike, Belgien, Italien och Schweiz. Senare anslöt sig även Grekland, Spanien, Finland med fler länder till unionen, som stadgade tre saker. För det första skulle varje valutaenhet (oavsett namn) motsvara 0,290322 gram guld eller 4,5 gram silver. Ett 20 franc-mynt skulle således innehålla 5,80644 gram guld. Sedlar som gavs ut skulle motsvara denna fysiska mängd metall i banken som gav ut sedeln.

För det andra skulle guld- och silvermynten vara fritt växlingsbara gentemot varandra, och för det tredje skulle alla deltagande länders mynt kunna växlas in i alla andra länder. Inte bara europeiska länder ingick i unionen, utan även utomeuropeiska länder kunde ansluta sig. Det främsta exemplet på detta är Venezuela, som blev medlem år 1889. Tanken med systemet var enkelt, och det vilade på sunda ekonomiska idéer om att skapa långsiktiga förutsättningar för medborgarna. Det ledde också till lägre inflation och prisvolatilitet i de deltagande länderna. Tyvärr drogs också unionen med problem som till slut skulle knäcka den. Vilka var dessa?

Den inledande svagheten i systemet var att det fastslagna värdeförhållandet mellan guld och silver (1:15,5) övervärderade silver (s.k. haltande dubbelmyntfot). Denna övervärdering blev allt starkare i och med att silverpriset (eller snarare kostnaden för att ta upp silver) föll under det sena 1800-talet. När silvret var övervärderat i det gemensamma valutasystemet dröjde det inte länge förrän spekulanter importerade silver till Europa för att växla till sig guld till en förmånlig kurs. Problemet med detta blev att medlemmarna i myntunionen i praktiken subventionerade guldframställningen, eftersom att de var tvungna att tillhandahålla guld i obegränsade kvantiteter för att bibehålla den fria växlingsbarheten. Problemet avhjälptes när unionen gick över till en ren guldmyntfot år 1878.

Samtidigt uppstod problem med vissa medlemsstaters myntutgivning. I Greklands fall var problemet att landet helt enkelt började ge ut guldmynt med för låg guldhalt. Problemet med detta är uppenbart, i och med att en grekisk spekulant kunde åka till andra medlemsländer och växla till sig mynt med högre guldhalt guld till en växlingsavgift som maximalt fick vara 1,25 %. Landet uteslöts ur unionen år 1908. Den heliga stolen (den framtida Vatikanstaten) orsakade även de huvudbry, eftersom att de präglade silvermynt med lägre valör (som fick innehålla en lägre silverhalt än den fastslagna, men bara fick cirkulera i utgivningslandet) och smugglade ut dessa för att växla till sig mynt med högre valör (och renhet). Den heliga stolen uteslöts senare på grund av detta.

Ett annat problemland i unionen var Italien, som gick med budgetunderskott under stora delar av det sena 1800-talet, och som kompenserade detta med lån och olika metoder av inflation (som den ovan nämnda fördelaktiga inväxlingen av silver mot guld) som alla länder fick ”betala för” genom försämrad köpkraft. Det här blev det största problemet, och skulle visa sig vara dråpslaget för myntunionen.

Som vi ser orsakades nästan alla problem av att somliga stater drog nytta av luckor i systemet och försökte sko sig på de mer skötsamma staternas bekostnad. Som vi också ser hade de deltagande länderna en större politisk vilja att faktiskt utesluta länder som inte skötte sin penningutgivning än vad Europeiska unionen har idag att faktiskt utesluta länder som inte kan sköta sin statsbudget. När det stora kriget utbröt år 1914 fanns ingen vilja att finansiera kriget med lån, utan samtliga länder införde pappersvalutor, och guldmyntfoten kollapsade.

 

 

Kommentarer

teasing1 2012-03-04 15:30

En guldbaserad valuta var på sätt och vis en energibaserad valuta eftersom energikostnaden bestämde hur mycket guld man kunde producera per år. Ju mer slavar, arbetare, hästar och liknande man hade tillgång till, desto mer guld kunde man bryta eller vaska fram. Om man hade gott om billig energi kunde man mata in en stor mängd guldmynt i penningcirkulationen och därmed kunde produktion och handel öka. Men om denna ökade ekonomiska aktivitet i sin tur drev upp priset på slavar eller kol eller vad man nu använde, så minskade produktionen av guld. Det var en slags automatisk reglering som gjorde att inflationen hölls på en låg nivå.

I slutet av 1800-talet var det uppenbart för framsynta bankirer att man med hjälp av de fossila energilagren, kol, olja och gas, skulle kunna få en enorm tillväxt av produktion och handel och därmed ett lika snabbt växande behov av pengar.

Men idag, när den billiga energin håller på att ta slut, och fortsatt tillväxt kan endast skapas genom att hålla inflationen och räntor konstlat låga, är en återgång till ett mindre frikostigt sätt att se på pengar ett nödvändigt ont. Det är ett nödvändigt ont eftersom effekterna av att återgå till ett valuta-system där priset på valutan bestäms av tillgång och efterfrågan skapar en oerhörd depression tills energiproblemet är löst.

teasing1 2012-03-04 15:37

Energi är dock fortfarande kopplat till pengar via OPEC's råoljeproduktion.

OPEC säljer sin olja mot betalning i dollar och USA skyddar OPEC-ländernas regimerna för invasioner eller inhemska kupper. Liknande arrangemang har kommit till i Irak och Libyen och kanske är det på gång även i Iran.

Den perfekta valutan torde därför vara energibaserad. Men inte på det sätt där vi idag slösar energi med tillväxt som motiv.

Om energiuttaget inte längre kan ökas är kapitalägarnas enda hopp att det går att frikoppla den fortsatta tillväxten från energiförbrukningen.
Logga in för att kommentera.

Guld- och silverpriser

Ädelmetall Spotpris spot price info +/- % spot price change info
Guld 540,75 kr 0.42%
Silver 7,12 kr 1.90%
Platina 266,51 kr 0.41%
Palladium 609,49 kr 3.08%
Uppdaterat: 2020-08-12 09:10 CET

Förklaring prissättning och prispremier för ädelmetall

Liberty Silvers Nyhetsbrev

Prenumerera på Liberty Silvers kostnadsfria nyhetsbrev för ädelmetallrelaterade nyheter.

Prenumerera
Forumet uppdateras inte längre p.g.a. teknikförändringar inför kommande uppdatering av hemsidan. Tidigare poster finns arkiverade här.

Prisgaranti hos Liberty Silver

Köp Liberty Silver mynt Mer information om
Liberty Silver mynten