G&S: Del 52 Den amerikanska obligationsbubblan

Obligationsmarknaden

En obligation är ett räntebärande skuldebrev. En köpare av en obligation lånar ut pengar till den som ställer ut obligationen. Stater ger ut statsobligationer för att kunna finansiera sina budgetunderskott och därmed leva över sina tillgångar. 

Räntan som betalas ut till innehavaren av obligationen sätts på obligationsmarknaden. Priset på obligationen är en funktion av räntan. Ju högre ränta desto lägre pris för obligationen. Räntan sätts i sin tur av marknaden baserat på obligationens risker. Den viktigaste risken vad gäller statsobligationer är risken för betalningsinställelse d.v.s. att staten ej skall kunna återbetala den lånade summan plus ränta. På en naturlig marknad stiger således räntan när osäkerheten ökar. 

I Europa har vi sett att många länders räntor, trots låga styrräntor, stuckit i höjden när statsfinanserna försämrats. I Sverige ligger den tioåriga räntan på statsobligationer dock på beskedliga 3,2 % medan räntan i PIGS-länderna stiger och nu är uppe i hela 20 % för den tvååriga räntan i Grekland. 

Hur kan det komma sig att räntan i USA är så låg?

USA:s tioåriga ränta på statsobligationer är i skrivande stund 3,34 % d.v.s. marginellt högre än räntan i Sverige. Ändå har USA en statsekonomi med stora problem. Med en statsskuld som växer med ca 2 biljoner dollar per år d.v.s. USD 2000000000000 eller SEK 1200000000000 (vid valutakurs SEK 6 per USD), en statsskuld på 14,3 biljoner dollar och ofinansierade utestående åtaganden på 60-120 biljoner dollar är det märkligt att räntenivåerna inte är högre. 

I Sverige minskar statsskulden i förhållande till BNP och motsvarar ca 39 % av BNP. I USA motsvarar statsskulden 70 % av BNP och växer rekordsnabbt. Borde inte marknadsräntorna vara högre i USA med tanke på detta? 

Under finanskrisen steg räntorna på företagsobligationer eftersom risken ökade. Samtidigt sjönk räntan på amerikanska statsobligationer trots att risken ökade även i dessa. Detta förklaras ofta med att investerare flyr från andra än mer riskfyllda investeringar. Det är dock ofrånkomligt att risken för en statsbankrutt ökar desto sämre statens finanser är. Det är onaturligt att räntorna när risken ökar. Hur är detta möjligt? 

Manipulation genom försäkring

Genom att sälja försäkringar som skall skydda mot risken i olika tillgångsslag manipuleras priset på den underliggande tillgången. Finanskrisen förvärrades genom att denna typ av försäkringar mot betalningsinställelse höll nere priset (räntan) för att låna pengar. Innehavarna av paketerade fastighetslån kunde på så vis försäkra sig mot kreditrisken. Problemet var bara att försäkringsbolagen, däribland AIG, inte hade täckning för att klara mer än en bråkdel av de försäkringskrav som uppkom när bubblan sprack.

Samtidigt som försäkringarna syftade till att trygga långivarna blåste de ytterligare luft i en redan sprängfylld bubbla. När bubblan sprack klarade inte försäkringsbolagen av försäkringsanspråken utan fick omgående betalningssvårigheter. Försäkringen som skulle skydda mot den spruckna bubblan var sålunda inte mycket värd när bubblan väl sprack.

Räntemanipulation på obligationsmarknaden

För att trycka ner de långa räntorna säljer den amerikanska regeringen olika typer av "försäkringar" som exempelvis säljoptioner på sin egna statsskuld. 

Vi konstaterade tidigare att räntesatsen på en naturlig marknad avspeglar risken för betalningsinställelse. Det finns dock ett viktigt undantag vad gäller detta. Genom att sälja försäkringar mot prisnedgång eller betalningsinställelse kan risken minskas. Detta medför att investerare, som i annat fall skulle valt att sälja obligationen, istället behåller obligationen samtidigt som de köper en försäkring mot betalningsinställelse. Försäkringarna förvränger således räntan med effekt att räntan inte är tillräckligt hög i proportion till risken för betalningsinställelse.

Om försäkringsmöjligheten inte funnits hade fler investerare sålt av obligationerna med effekt att obligationspriserna sjunkit och räntorna stigit. 

Inte nog med att staten på detta vis håller nere räntorna på statsskulden. De behåller dessutom premien som investerarna betalar för försäkringen mot betalningsinställelse. Den amerikanska staten tjänar således pengar på att investerare försäkrar sig mot att den skall kollapsa samtidigt som de driver ner riskpremierna och räntan på sin egen skuld! Om tillräckligt mycket försäkringar säljs kan de t.o.m. dra in mer pengar på försäkringen än vad de måsta betala i ränta till innehavarna av obligationerna! 

Eftersom försäkringarna håller nere räntan på obligationer framstår obligationer som säkra vilket i sin tur bidrar till att många investerare är villiga till att låna ut pengar för nästintill 0 % ränta.

Genom den amerikanska centralbankens försorg kan staten i princip skapa hur mycket pengar som helst. Om den amerikanska staten tvingas ställa in sina betalningar eller hamnar i okontrollerbar hyperinflation är det ytterst tveksamt om försäkringarna har något värde.

När bluff och bedrägeri inte är tillräckligt

Trots att staten och centralbanken försöker få statsobligationer att framstå som säkra är det inte tillräckligt många som vill finansiera den amerikanska statens lån. Den amerikanska centralbanken köper därför obligationer som staten ger ut. Detta kallas för kvantitativa penningpolitiska lättnader (Eng: Quantitative Easing) vilket är ett finare begrepp för att "printa pengar". Pengarna för obligationsköpet skapas i och med att obligationen köps. 

Teoretiskt sett kan utbudet av pengar, som skapats genom att centralbanken köpt statsobligationer, motsatsvis minskas genom att centralbanken säljer sina obligationer och får in pengar som annulleras i och med mottagandet.  

Federal Reserves rävsax

Den privatägda amerikanska centralbanken, Federal Reserve, är numera största ägare av amerikanska statsobligationer. Centralbanken sitter därmed i en rävsax som de aldrig kan komma ur. Den kraftigt stigande prisinflationen för essentiella varor som mat och energi är en följd av den ökade penningmängden.

Om Federal Reserve skulle tvingas byta kurs och sälja obligationer för att stävja inflationen skulle obligationsmarknaden och dollarn kollapsa. När räntorna stiger sjunker värdet på obligationerna och Federal Reserve skulle vid försäljning göra massiva kapitalförluster på obligationerna och bli bankrutta. Detta samtidigt som det ökade utbudet av obligationer skulle trycka ned priset på obligationerna och höja räntan ytterligare.

Federal Reserve och amerikanska staten sitter således fastkilade i en situation om de inte kan ta sig ur med mindre att de balanserar sina finanser och slutar leva över sina tillgångar. I annat fall är nästa anhalt hyperinflation med fiat-valuta som återgår till sitt naturliga värde ------->