G&S: Del 37 Prisinflation för essentiella varor, prisdeflation för papper och lånebaserade produkter

Effekterna av inflation och deflation

Inflation, d.v.s. när penningmängden ökar, innebär att människors besparingar går upp i rök. Detta eftersom existerande pengar blir mindre värda desto mer nya pengar som skapas. Effekten av inflation är att priset går upp på varor och tjänster. Inflation kan betraktas som en dold skatt som drabbar framförallt fattiga människor vars lön inte längre räcker till de essentiella behoven i livet.

Deflation innebär att penningmängden minskar. Effekten av en minskande penningmängd är att värdet på existerande pengar ökar. Samma mängd pengar kan således köpa mer varor och tjänster än vad de kunde innan deflationen. Deflation är således positivt genom att de essentiella levnadskostnaderna minskar.

I media framställs deflation som något negativt eftersom skuldtyngda överbelånade individers, företags och staters lån ökar i värde relativt sett. Att leva över sina tillgångar genom skuldsättning straffar sig under perioder av deflation. Eftersom i stort sett alla västerländska stater lever över sina tillgångar med ökande budget- och statsunderskott så önskar man framställa deflation som negativt.

I och med att vårt pengasystem bygger på skuldpengar, d.v.s. skuldpapper som cirkulerar som pengar, går det inte fullt ut att lasta individen för att han skuldsätter sig. I och med att alla pengar numera i princip uteslutande skapas genom skuld och skall återbetalas med ränta är det omöjligt för samhället ackumulerat att bli skuldfritt. 

Genom att vi de senaste decennierna skapat pengar som skuld i högre utsträckning än någonsin tidigare står vi också inför en större fallhöjd än någonsin tidigare. När de underliggande tillgångarna, backade eller skapade med lån, tappar i värde blir följden dramatisk i och med hävstångseffekten. Med en hävstång på 10 ggr, d.v.s. 10 ggr så hög belåning som kapital räcker det med en nedgång på den underliggande tillgången på 10 % för att hela investeringen skall bli värdelös. En sådan avbelåning riskerar att kollapsa det bräckliga skuldbaserade pengasystemet en gång för alla.

Prisinflation för essentiella varor, prisdeflation för belånade tillgångar

Av tabellen nedan från SCB framgår att prisinflationen d.v.s. konsumentprisindex i genomsnitt har varit nästintill oförändrat sedan starten av 2009.

Tabell: SCB, Konsumentprisindex, 12-månadersförändring, procent

Hur kan det då komma sig att så många människor upplever att bara de mest nödvändiga levnadskostnaderna tar en allt större del av den disponibla inkomsten?

DI rapporterar att maten blir allt dyrare. Likaledes ökar priserna för andra essentiella varor som energi medan priserna för "övriga varor" d.v.s. livsstilsproduker/lyxprodukter som gigantiska plasmaskärmar minskar. KPI måttet är grovt missvisande och baseras på hedonics (vilket innebär att då en vara går upp i pris påstås kvaliteten öka och produkten är därmed egentligen inte dyrare), substitution (d.v.s. att om en vara går upp i pris så köper man en billigare) och andra typer av vägningar som i princip innebär att SCB tycker att Medelsvensson kan äta plasmaskärm till middag istället för kött. Den allra grövsta KPI-lögnen är att bostadskostnader endast räknas efter räntan och inte efter kostnaden för bostaden.

Vad är sannolikheten för ihållande deflation?

Medias skrämselpropaganda till trots så är deflation positivt för ansvarstagande individer då levnadskostnaderna minskar. Men vad är sannolikheten för att vårt skuldbaserade pengasystem skulle uppleva ihållande deflation under en lång period?

Noll. Aldrig under världshistorien har ett ouppbackat papperspengasystem, s.k. fiat-valuta, genomgått en period av ihållande deflation. De självutnämnda experterna, keynesianska nationalekonomerna och medelintelligenta politikerna har redan visat att de försöker lösa skuldproblemet med ytterligare skuld. Mer lån och mer skuld tills skuldmättnad nås och systemet totalkollapsar.

Vad innebär mer lån och mer skuld? Det innebär att inflationen d.v.s. penningmängden ökar med prisinflation som effekt. Visserligen kommer vi få deflation i övervärderade papperstillgångar och skuldbaserade tillgångsslag där priserna stigit genom papperspengabubblan som ex. fastigheter i västvärlden men samtidigt skådas massiv prisinflation i Indien och Kina.

Även om den privata sektorns skuldsättning minskat marginellt så har den totala skuldsättningen ökat. Genom subventioner och räddningspaket ökar istället staternas skuldsättning snabbare än vad den privata sektorns minskar. Dessutom kommer stater monetarisera sina skulder, s.k. kvantitativ penningpolitisk lättnad, (eng. quantitative easing) d.v.s. skapa pengar för att betala för sin egen skuldsättning. Denna typ av räddningspaket för att rädda sitt eget skinn felallokerar kapital och resulterar i grava obalanser och stöld från den privata sektorn. Vidare devalveras obönhörligen valutan i jämförelse med tillgångar som inte kan skapas ur tomma intet som skuld däribland guld, silver, energi och mat.

Effekten av den ökande skuldsättningen och de ökande felallokeringarna blir således att vi får prisinflation för oumbärliga varor som inte kan skapas ur tomma intet. Västvärldens privatägda tillgångar dräneras genom en kombination av deflation för kreditbaserade tillgångar och inflation för essentiella varor.

Att försöka lösa problemet med för mycket skuld, den s.k. finanskrisen, med ytterligare skuld torde en femåring förstå att det inte kan lyckas.

Ädelmetall är pengar och således den ultimata tillgången i tider av hög inflation, depression, globala obalanser, destruktion av papperspengar, brist på essentiella varor och grovt bedräglig politik.