G&S: Del 73 Det praktiska guldet

För att en ädelmetall ska vara och förbli brukbart som valuta krävs att det finns en underliggande efterfrågan på metallen, oavsett om det utgör pengar eller bara ligger i ett bankvalv. Med andra ord: För att agera värdebevarare behöver guld värderas. Den underliggande efterfrågan på guld kan grovt sett delas in i två kategorier: dekorativt bruk och praktiskt bruk. Dekoration är utan tvekan den äldsta av de två kategorierna, vilket bevittnas av det uråldriga bruket att tillverka prydnadsföremål och smycken av den gula metallen. Kort sagt handlar denna efterfrågan i grunden om att guldet är vackert att se på, framför allt i sin renaste form. (Innan guld kunde renas och bearbetas tillverkades smycken dock oftast i den renhet själva malmen brutits i. I praktiken innebar det orenheter i form av silver (mellan 2 % och 40 %) och koppar (oftast kring cirka 2 %).)

 

Historiska användningsområden

 

Denna värdering och användning utgjorde grunden för att guld så småningom kunde börja användas som bytesmedel, eller pengar. Metallen värderades måhända inte av alla (någon enstaka tycker nog även idag att guld inte alls är vackert), men det värderades av en tillräckligt stor majoritet för att alla skulle kunna acceptera metallen som betalningsmedel. Detta gjordes eftersom att alla var övertygade om att andra kunde acceptera guldet. 

 

För praktiska ändamål saknade däremot guldet länge betydelsefulla användningsområden. I tron på att guldet hade läkande effekter användes det inom alkemin för att hitta botemedel mot de flesta åkommor (inklusive åldrande), utan påvisbar effekt. Guld är väldigt mjukt i sin rena form och därför skört. I legeringar med andra metaller blir det starkare, men är för knappt (det vill säga dyrt) och svagt för att kunna stå sig i konkurrens med vanligare metaller, som järn och brons. Härmed inte sagt att guld saknade praktiska användningsområden. Densiteten hos guld är mycket hög (cirka dubbelt så hög som för bly), vilket gör det lämpligt som till exempel vikt, men åter igen fanns och finns det gott om långt billigare ersättningsmetaller för att göra det praktiskt. Det gick alltså att använda guldet för vardagliga ändamål, även om att det inte gjordes på grund av att andra material fanns tillgängliga. (Tanken att använda en guldklimp som vikt vid metning har nog bara slagit den rikaste av fiskare.) Värderingen av guldet i dekorativt syfte kunde alltså ensamt upprätthålla värdet sett över tusentals år.

 

Idag har dock tekniska framsteg öppnat nya användningsområden för guldet. Metoder för att applicera metallen i ytterst tunna lager (elektroplätering) har gjort det möjligt att plätera objekt med mikroskopiska mängder, och metoder för att finfördela metaller har gjort det möjligt att använda små mängder inom medicin. Detta gör det i sin tur ekonomiskt försvarbart att använda guld, när kostnaden per tillverkad vara blir låg.

 

Moderna användningsområden - Medicinskt bruk

 

Klassiskt sett har guldet använts för reparation för tänder. Metallen blev populär för ändamålet under 1800-talet, framför allt då guldet lätt kunde bearbetas för att passa en tand men samtidigt var tillräckligt hård för att tjäna som tuggyta under många år. Nackdelen var, i likhet med amalgam (som intressant nog innehåller en annan ädelmetall; silver), att lagningen blir högst synlig.  Sedan slutet av 1970-talet har guldtänder minskat kraftigt i popularitet.

 

Guldet har även, i likhet med silver, anti-bakteriella egenskaper, det vill säga att metallen självt inte reagerar negativt med frisk organisk vävnat och därför inte påverkar kroppen nämnvärt, samtidigt som det kan reagera negativt med somliga bakterier. Detta kan utnyttjas i medicinering mot infektioner, där guldjoner i kombination med konventionella antibiotika kan öka effektiviteten med mer än det dubbla. Vetenskapligt belagd medicinering med guld i kombination med andra ämnen har skett i ungefär hundra år. Det mest framstående exemplet härav är medicinering med guldcyanid mot tuberkulos och senare även mot ledgångsreumatism. 

 

Inom kirurgin kan guld användas som implantat på platser där det är viktigt att implantatet inte reagerar med kringliggande vävnad. Ett användningsområde för detta är inom plastikkirurgin, där ögonlock som inte kan stängas fullt ut på grund av ansiktsförlamning förses med en guldvikt för att underlätta blinkning. Vikten ”kapslas in” av kroppen, och reagerar därefter inte alls. Tack vare guldets höga densitet är vikten så pass tunn att den knappt syns. Ett annat användningsområde inom kirurgin är implantat i innerörat, där risken för reaktioner och infektioner minskar av guldets anti-bakteriella effekt. (Alternativ till guldet har dock visat sig mer fördelaktiva på senare tid.)

 

Moderna användningsområden - Industriellt bruk

 

Guldets möjliga användningsområden anges givetvis av dess egenskaper. Dessa är: god elektrisk ledningsförmåga, nästan fullständig resistens mot korrosion (rost) och hög duktilitet (förmågan att dras ut i nästan osannolikt tunna lager). Guld kan därför användas som elektriska ledare och som plätering på kontaktdon inom ljud- och bildöverföring.

Det kan även kraftigt förbättra effektiviteten i solceller, förbättra precisionen i analytisk utrustning inom medicin, och kan förbättra användningen av en stor mängd ämnen inom nanoteknologi. Vidare kan metallen appliceras på glas i ytterst små mängder, vilket kan skydda mot solstrålning (och därmed värme), vilket används i skyskrapor som denna. Katalysatorer i bilar kan förbättras av guld, och likaså effektiviteten i bränsleceller och vattenrening. 

 

Precis som andra ädelmetaller begränsas användningen av guld inte av att det skulle vara opraktiskt på något vis, utan av priset. Mer specifikt handlar det om att guldet fortfarande uppskattas för sin skönhet, och därför till största delen fortfarande används till smyckestillverkning. Efterfrågan på guldet hålls alltså fortfarande, trots den stora ökningen av praktiska användningsområden, uppe mycket tack vare den klassiska användningen till smycken.

 

Även utan värdering av metallen för dess estetiska egenskaper skulle dock guldet värderas högt och förbli knappt. Guldet som därför används och kommer att användas som värdebevarare kommer därför knappast ha problemet att det saknas praktiska användningsområden för metallen, vilket är ett av kraven för att guld ska kunna utgöra pengar. Guldet har därför ett verkligt och inneboende värde om eller när det fyller rollen som pengar. Detta till skillnad från de förhärskande papperspengarna, som saknar alla former av verkligt värde. Praktiskt såväl som estetiskt.