Hem
Köpa guld och silver
Sälja guld och silver
Diagram
Kunskapscentralen
Prispolicy
Hem Köpa silver guld platina palladium Sälja silver guld platina palladium Diagram Kunskapscentralen
Ändra
Visa varukorg
Till kassan
Antal   Produkt á Pris Pris

Summa: 0 kr

SERIE: Krisen i Grekland Inifrån - Del 3 - Guld till Kläder på Ermou

Av: Robin Nilsson

 

 
 
Jag står på Ermou – Atens motsvarighet till Drottninggatan i Stockholm. Gatan utgår från det numera världskända Syntagmatorget och är kantad av allehanda modebutiker. Här märker man knappast av krisen för det vimlar av folk, precis som vilken dag under högkonjunkturen som helst. En gul skylt med röda blinkande lampor drar uppmärksamheten till sig. Den är strategiskt uppsatt, lagom högt ovan folkmyllret. På skylten står det ”ΑΓΟΡΑΖΟ ΧΡΥΣΑ”, vilket betyder ”GULD KÖPES”. På närmare håll uppenbarar sig en affisch föreställande en handfull färska Eurosedlar.

Jaha, tänker jag, här har vi samma fenomen som utspelar sig hemma i Sverige, med strategiskt utplacerade guldköpare i shoppingcentra och längs shoppinggator. Filosofin är förstås att vi säljer vårt onödiga guld, som ändå bara ligger undanstoppat i någon dammig byrålåda, och shoppar eller reser för pengarna. Det låter väl ändå inte så dumt? Konsumtionen stimulerar ju dessutom ekonomin och vips så är krisen glömd historia! Ja, åtminstone om man får tro flertalet experter i TV. Ekonomisk stimulans verkar utgöra ett förhärskande ledord som dessa med självgod min lägger fram.
 
Jag vet inte er reaktion, men när den informationen passerar mitt medvetande så höjs en röd varningsflagga. Hur är det egentligen – kan nöjesshopping verkligen hjälpa ekonomin? Borde man inte investera pengarna istället, i något som det finns verkligt behov av? Utbildning är kanske en vettig investering. Min svärmor berättade om hennes far som skickade sonen att utbilda sig i Tyskland under efterkrigstiden och finansierade detta med 40 guldmynt. Han hade fått känna på inflationens allra vassaste tand och därför insett nyttan med riktiga pengar. År 1941 - 1944 drabbades nämligen Grekland av katastrofal hyperinflation som kulminerade i tryckandet av 100-miljarder-drachma-sedlar år 1944.
 
Fyrtio guldmynt hade rimligen finansierat utbildningen än idag, medan motsvarande värde i dåtidens pappersvaluta knappast skulle köpa ens ett suddgummi längre. Lärdomen är förstås att guld  fungerar som inflationsfri värdebevarare över tid. Men, kan man tycka, det är väl ändå förlegat i dagens samhälle. Sätt in pengarna på banken så får man ju ränta och slipper besvär med hanteringen av guldmynt! Sparräntan är ju ändå 2-3% och täcker precis upp inflationen. Jovisst, om inflationsmåttet är baserat på KPI (konsumentköpindex) så låter det ju rentav snusförnuftigt. Men är KPI ett ärligt mått på inflation då? Kolla vad den här sajten har att säga om detta. Förvisso handlar det om dollarn, men kan euron eller den svenska kronan ligga särskilt långt efter? Då skulle ju exporten bli lidande!
 
 
En äldre dam äntrar guldköparnas näste på Ermou och kommer snart utspatserande. Hon styr kosan mot en av butikerna, muntert konverserande med någon som förefaller vara en väninna. Jag ser ett liknande mönster hos andra som också besöker guldköparna under den korta stund jag uppehåller mig där. Har dessa personer verkligen glömt vad som utspelade sig i Grekland under mitten av förra seklet? - tänkte jag. Om de bara visste värdet av att ha lite ädelmetaller undanstoppade. År 1944, när alla papperssedlar blev till toapapper började guldet åter glänsa i folks ögon. Med denna hårdvaluta kunde kloka människor fortsätta leva ett förhållandevis drägligt liv. En ädelmetallreserv kunde i hyperinflationens kölvatten vara skillnaden mellan att frodas eller lämna sitt belånade hem – och då lånades knappast i samma utsträckning som idag!
 
Men alla greker kan väl inte vara förtappade? - tänkte jag. Förvisso hade bara ena sidan av guldmentaliteten upplevts. Därför började jag titta efter handlare i Aten som även säljer ädelmetall. Efter lite luskande dök namnet Seferiadis upp. Enligt en blogg var Seferiadis de mest välrenommerade i stan. Sagt och gjort – snart stod jag på angiven adress och kliade mig i huvudet. Ingen blinkande skylt här inte. Jag frågade runt bland sjaviga kopieringsbutiker och prylbodar men ingen kände till Seferiadis. Just som jag skulle lämna platsen uppenbarade sig en propert klädd herre med glasögon, slätstruken skjorta och välputsade skor. Jag identifierade honom genast som Seferiadis den yngre enligt en bild som låg på nätet. Jag presenterade mig och han bjöd in mig i en smal gränd, uppför en trappa och genom en bastant dörr omgärdad med övervakningskameror riktade åt olika håll.
 
Jag stod i ett rum kantat med glasmontrar innehållande guld i alla tänkbara former. Allt från sydafrikanska Krugerrands till schweiziska 100 grams tackor snyggt presenterade. Framför mig stod en välpolerad butiksdisk med kassaapparat och bakom disken började en lång korridor med dörrar på båda sidor. Jag hörde telefoner ringa, ljudligt pratande och kontorsmaskiner som väsnades där innanför. Herr Seferiadis berättade att de hade väldigt mycket att göra sedan en tid tillbaka. Många ville säkra sina besparingar i takt med att förtroendet för bankerna stadigt minskade. 
 
Än finns det hopp tänkte jag och bad att få köpa några silvertackor som souvenir. 
 
− Visst, men har du legitimation? - frågade han mig. 
− Legitimation!? - frågade jag. 
− Ja, det är lag på att uppvisa legitimation i Grekland vid inköp av investeringsmetall!

Hoppsan, tänkte jag. Här kommer jag från Stasilandet Sverige, där guld och silver trots allt handlas relativt fritt, och blir ombedd att visa legitimation – i Grekland!? Jag fick en blandad känsla av glädje och förvåning över att vi hunsade svenskar ändå åtnjuter denna frihet, när det plötsligt slog mig: varför bry sig om lagstiftning när nästan ingen fattat galoppen? Är det möjligen så illa att våra arroganta ledare hånskrattar åt svenska folkets eländiga kännedom om guld och silver som garanter mot ekonomisk korruption?

Skrattar bäst som skrattar sist, får man väl då säga. Kanske om vi agerar snabbt och koordinerat, att vi överraskar dem med garden nere. Med en liten mängd ädelmetall i varje hem är vi betydligt bättre försäkrade mot deras bedrägliga försåtsmineringar av finansbubblor, bostadsbubblor och börskrascher.

Innan ni tänker att jag är en skamlös bulvan åt ädelmetallförsäljarna så uppmuntrar jag var och en att genomföra sin egen oberoende undersökning av nuvarande penningsystemets uppbyggnad och ädelmetallers inneboende egenskaper som pengar och värdebevarare. Sökmotorer är då fantastiska verktyg för att hitta, dubbelkolla eller varför inte trippelkolla information med. 
 
Sanning är vägen till frihet!

 

 

Kommentarer

Logga in för att kommentera.

Guld- och silverpriser

Ädelmetall Spotpris spot price info +/- % spot price change info
Guld 769,71 kr 2.70%
Silver 8,60 kr 2.36%
Platina 314,69 kr 2.37%
Palladium 351,22 kr 3.64%
Uppdaterat: 2024-03-28 22:20 CET

Förklaring prissättning och prispremier för ädelmetall

Liberty Silvers Nyhetsbrev

Prenumerera på Liberty Silvers kostnadsfria nyhetsbrev för ädelmetallrelaterade nyheter.

Prenumerera
Forumet uppdateras inte längre p.g.a. teknikförändringar inför kommande uppdatering av hemsidan. Tidigare poster finns arkiverade här.

Prisgaranti hos Liberty Silver

Köp Liberty Silver mynt Mer information om
Liberty Silver mynten