Jag satt och funderat på om det finns några likheter mellan Europa på 20- och 30-talen och idag.

Gerald Celente har ju t ex sin teori om att valutakrig leder till handelskrig som till slut leder till militära krig.

Är det någon som vet om det finns något bra skrivet om detta? Hur var det på 20- och 30-talen? Hur såg den ekonomiska upptackten till kriget ut? Vilka beslut fattades av centralbankerna i t ex Storbrittanien, Tyskland, Sovjet, Japan, Frankrike och Spaninen.

Politiker i Europa skanderar ju i kör idag 'ein Volk, ein Reich, eine Währung'. Blir det bättre denna gången eller blir resultatet det samma?

Jag var tvungen att dra fram en gammal dammig lunta från bokhyllan för att försöka svara på detta. Boken i fråga är Västeruropa och Förenta Staternas Ekonomiska Utveckling från 1967, en trots sin ålder helt ok bok om man vill ha en översikt över ekonomisk utveckling. (Check it out, men ignorera kapitlen om ryssland, siffrorna stämmer inte då kommunisterna ljög om sina framgångar.)

Anyway…

Nationalism är helt klart en bov i dramat. Hemmamarknaden prioriterades och utrikeshandeln minskar efter depressionens globala inverkan på handeln. Att skydda sig från en negativ handelsbalans blev centralt. Tyskland var värst. Enligt Strachtplanen 1934 skulle alla transaktioner som berörde utrikeshandel och utländsk valuta ske genom den tyska regeringen.

För europas del sticker tre alltså saker ut:
1 Storbritannien överger frihandeln, tullar införs lite varstans
2 importkvoter
3Valutakontroll

(Dillard 456-462)

Tog mig även tid att skriva av ett överjävla långt blockcitat om guldet från boken, eftersom jag misstänker att just den delen intresserar de flesta. Hoppas det uppskattas =^)

Den vilda efterfrågan på guld under den ekonomiska krisen 1931-1932 belyste ett betydelsefullt drag i det kapitalistiska systemet. Kapitalismen som klart utformat ekonomiskt system vilar ytterst på en systematisk ackumulering av penningöverskott. Systemet försöker uppnå detta mål genom att förvandla råvaror och arbetskraft till färdiga produkter vilket i sin tur inbringar producenten ett värde först när de utväxlas mot pengar. Under goda tider förefaller pengar enbart vara ett cirkulationshjälpmedel, tjäna som ”omloppets stora hjul” vilket underlättar produktionsflödet från producenter till konsumenter. Under goda tider är tilltron till ekonomins sätt att fungera stark, och pengar ersätts med kredit, vilket lätt skapas genom ett penndrag av en bankir.[…] Under depressionen efter 1929 blev de villkor på vilka varor kunde förvandlast till pengar allt mindre fördelaktiga. Förluster ersatte vinster, vilket betydde att producenterna, när kapitalet omsatts, hade mindre pengar än vid början av omsättningsperioden. […] Målet blev att bevara snarare än att öka förmögenheten. […] När depressionen förvärrades bröt panik ut bland kapitalistiska producenter och investerare. Att rädda vad som räddas kunde av pennigbehållningen ur de ekonomiska ruinerna blev målet för deras ekonomiska operationer. […] Guldet var det internationella myntet, den verkliga inkarnationen av socialt erkänd rikedom överallt i den kapitalistiska världen Ingenting annat hade någon verklig betydelse. Under krisen var kredit inte längre en tillfredsställande ersättning för pengar. […] Rädslan för produktionskapaciteten betydde att tusentals fabriker och miljontals arbetare över hela världen stod utan sysselsättning. Att ge dem arbete kunde bara öka förlusterna för deras arbetsgivare vilka strävade efter vinst. En hel kommersiell civilisation stod på gränsen till kollaps. Detta var den djupare innebörden av ”guldrushen” år 1931-32. (Dillard 454-455)

Uppskattas, tack.

Intressant tråd, jag har försökt ta reda på om det var andra saker förutom guld som blev dyrare under depressionen, det var ju exempelvis ransonering på vissa saker(kaffe!). Om man ända ska bunkra ex. mat så kan man ju lika gärna bunkra något som man senare kan byta mot ex.guld/silver. Någon som har tankar om vad det skulle kunna vara? Själv tänker jag naturligtvis på bränsle, ved, batterier och importerade råvaror/mat. Men det kanske finns annat som man tar för givet nu, men som kan bli en bristvara snabbt i Sverige vid fullständig finansiell kris, åtminstone under en tid då ingen litar på varandra valutor/betalningsförmåga. Vi hade ju en betydligt större egenförsörjning av mat på 30-talet än vad vi har nu...

Mat är självklart nummer ett, konserver framför allt. Alla förbrukningsvaror är för övrigt bra att ha ett lager av så man själv slipper betala överpriser, men vad detta lager består av är dock individuellt. Oglamorösa saker som toapapper, tvål, tandkräm, rakgrejer, aspirin, batterier, värmeljus, glödlampor, tändstickor, t-röd, fotogen och tvättmedel skadar dock inte att ha på vinden. Rena bytesgrejer borde annars vara cigg, porr, kaffe, lyxartiklar, godis/choklad och annat som folk känner ett beroende av men som kan vara svårt att få tag i.

Allt handlar egentligen om hur illa det är med världsekonomin. Om du tänker ren bytesekonomi så är det riktigt rejält illa ställt i samhället.

Ullared i veckan. Jag postar en prepper-porrbild på bloggen...

Jag har blivit rekommenderad Carroll Quigley´s bok "Tragedy and Hope" eftersom han skrivit om 1900-talets historia som en s.k insider. Har precis börjat kolla lite på det själv. Boken kan man ladda hem som Pdf här...
http://www.archive.org/details/TragedyAndHope_501

En intervju här...
http://youtu.be/VRj-wL2GoqI

Och en annan sida här...
http://www.carrollquigley.net/biography/Carroll_Quigley-Some_Aspects_of_His_Last_Twelve_Years.htm

Jag fick tipset igår så jag har inte hunnit med att kolla......kanske någon annan har läst hans bok.
Enligt tipsaren så innehåller boken sådant som normalt inte skrivs i historieböcker.

Tack till Indoorsman för transkriberingen!

Av texten kan jag tänka mig att den stora massan skulle göra tolkningen att det är fel på antingen kapitalismen eller guldstandarden. (Dock var det ju ingen riktig guldstandard under 20-30 talet) Med kapitalismen menar jag laizze faire-kapitalism (fri marknad). Båda antaganden är dock felaktiga. Det är varken fel på guldstandarden eller kapitalismen utan snarare är det som vanligt statens regleringar och/eller garantier som ställer till det. Kredit måste inte och bör inte vara baserat på fraktionella reserver. Inte under en guldstandard eller under någon annan standard. När man tillåter detta så blir det dock allvarliga kollapser som under trettiotalet då folk kräver in sina pengar och bankerna inte kan betala ut. Att fabriker står tomma och folk får stå i soppköer som skedde på 30-talet är givetvis inget annat än befängt.

Att handla prylar på kredit och köpa aktier på "margin" var vad som drev på "the roaring twenties". Se filmen om "Börskrashen 1929". Tämligen sevärd! Det som är skillnaden med dagens kreditbubbla och 20 - 30-talets är att på den tiden fanns det en massiv realproduktion av varor i både USA och Europa. Det finns det inte idag. Iaf inte i samma utsträckning.

En bok som tar upp samma saker som "GuldellerSkulds" video är John Kenneth Galbraiths bok "Den stora börskraschen". Mycket intressant och skriven på ett humoristiskt och medryckande sätt...

http://www.pricerunner.se/pl/802-131574083/Boecker/Den-stora-boerskraschen-priser

Nja, jag tycker citatet är ganska neutralt. Jag ser det i första hand som en intressant spegling av mänskligt beteende. Ibland ställs frågan om gulds värde, man kan ju som bekant inte äta det. Dock visar alla ekonomiska kriser att man vänder sig till guldet, vilket jag tror hänger i hop med att vi i grunden är ganska primitiva varelser, teknikfixerade apor om man ska vara riktigt elak. Trots vårt kunnade och de komplexa system vi bygger upp styrs vi ändå av ett "fight or fligt"-beteende när fara hotar. Vid ekonomiska kriser är det därför naturligt att fly till tryggheten i det synbart bestående och oföränderliga, och det finns få varor som är lika förknippade med oföränderlighet som guldet i den västerländska kulturen. Att vi är så besatta av en gul metall är logiskt sett svårt att förstå, men känslor och instinkt är inte alltid logiska, framförallt inte vid stressade situationer..

Det kan tyckas lustigt att vi skulle vara besatta i en gul metal - i synerhet guld, som inte har något stort industriellt värde. Men eftersom värde är subjektiv så kan man inte säga: "Det här har värde, det här har inte värde".

Utan att bli för akademisk så har ju guld ett monetärt värde eftersom det innehar de klassiska egenskaper som definieras i pengar. Pengar bör fungera som bytesmedel, vara värdebevarande, homogena, vara enkla att förflytta, vara delningsbara, samt vara en enhetlig måttstock för att mäta värde. Detta står att läsa om bla. i denna artikel: Biljonär eller "Bullionär"?

Mao. finns det, vad jag skulle vilja kalla, en högst logisk förklaring till varför vi har en tillgivenhet till guld, silver, platina och palladium.

Det viktigaste är dock, enligt min uppfattning att marknaden själv, får bestämma vad som är pengar.

Pengar skiljer sig egentligen inte från andra varor på marknaden förutom att det är en vara som genom byteshandel spontant har valts som den mest "marketable" på svenska ungefär "mest säljbara" varan (hojta om ni kommer på nån bättre översättning).

Ädelmetall är såldes indirekt byteshandel. Du byter inte till dig guld (genom att tex. jobba på en fabrik, kontor mm.) för att du vill ha guld men för att du vet att alla andra kan tänka sig att köpa guld till förmån för de varor de vill sälja.

Pengar (guld, silver) köps och säljs på marknaden till förmån för andra varor och tjänster precis som det mesta. Såldes minskar och ökar priset i förhållande till andra varor och tjänster. Detta är viktigt att förstå. Det "pris" på guld och silver som vi idag ser gå upp och ner är bara "störningar" på en onormal pappersmarknad. Papper hade aldrig accepteras som en indirekt bytesvara på en fri marknad.

Det är inte halt lätt att förstå det här och det tog lång tid för mig själv att en gång i tiden greppa detta. Har man väl förståt det känns det dock som det mest självklara i världen. Ett barn skulle förmodligen förstå det lättare än vad vi vuxna gör eftersom vi är vad jag skulle vilja kalla för något indoktrinerade.

Bok som rekomenderas i samanhanget är Murray N Rothards "What has government done to our money". Den kommer att komma på svenska framöver, vet ej när dock.

Jag instämmer i rekommendationen av Murray N Rothards "What has government done to our money". Samma författare ligger dessutom bakom boken America's Great Depression, som även den är mycket läsvärd.

Det som drev depressionen på 1930-talet så långt var antagligen att Hoover och FDR var så pass fixerade vid att hålla uppe de allmänna prisnivåerna och lönerna. Detta förhindrade marknaden att uppnå ett nytt jämviktsläge - och gjorde det ännu svårare för näringsidkare att betala tillbaka sina skulder. Under 2010-talets depression tror jag snarare att det blir som under Argentinas eller Rysslands kriser (fast värre och mer långdraget).