Gillar inte guldtackor då de är lätta att fylla med wolfram, det är mycket svårare med mynt. Wolframets hårdhet gör det svårt att prägla och det blir knappast lönande.För några år sedan stod det i massmedia om någon centralbanks(tror det var Englands) guldtackor som var tillverkade med undermålig kvalite och sprack!
Då talar vi ändå om rent guld, som håller sig i oförändrat skick i tusentals år i jord o havsvatten.Men det är klart, det kanske var väldigt förorenad luft i det valvet...För mig låter det som typiskt wolframfyllda tackor, de båda metallerna utvidgar sig olika mycket vid temperaturskillnader och spricker då.Men det blev snabbt tyst om den nyheten.
För ett tag sen surfade jag in på en kinesisk hemsida, specialitet guldbelagt wolfram."Vi har bla fantastiska guldbelagda bokstöd i wolfram, men vi rättar oss givetvis fullt efter kundens önskemål"Ja, det var nog inte exakt skrivet på det sättet, men det var andemeningen i det hela.Efter det blev det bara guldmynt för mig.

/GeCe

Har du några uppgifter om hurdana tackor som fejkats? Jag föreställer mig att det är svårt att plagiera Boliden, Heraeus, UBS och liknande. Har dessutom för mig att det sagts att problemet (åtminstone främst) gäller 1 kg, så för mig känns det inte som ett problem, så länge jag dessutom håller mig till etablerade leverantörer som jag litar på för mina hekton och inte chansar på ebay och sånt.

Du löser problemet enkelt. Fråga gubben i rutan om han kan skriva in tackans serienummer på kvittot som han ämnar ge dig efter genomförd affär. Är du riktigt jävlig ber du om hans namnteckning och datum också ;) Han kommer titta snett på dig men du kommer sova lugnare. Eller?

Guldmikroben

Tror inte alls att det är vanligt nu, men risken finns att det tar fart i framtiden, då det är relativt enkelt gjort. Guldtackor kommer då att bli mer svårsålda då det kommer att kräva noggrannare undersökning.

/GeCe

Vad jag läst så är det framförallt stora tackor på 400 oz (12,4 kg) och dyl. storlekar som har försökt missrepresenteras. Förfalskas är ett felaktigt ord i sammanhanget eftersom det inte går att förfalska en metall.

Är det någon som känner till om en guldplätterad wolframtacka klarar elektronisk testutrustning för guld? Det finns ju nämligen elektronisk testutrusting för guld när man baserat på strömledningsförmågan kan avgöra karathalten.

Produkter med tunn tjocklek som tackor/mynt upp till 100 gram torde vara omöjligt/olönsamt att försöka fylla med wolfram. Några sådana fall har jag aldrig hört talas om. Ett bra sätt att testa indikativt sägs vara att släppa myntet/tackan i golvet och se om det uppkommer några sprickor. Detta bör man dock självklart vara försiktig med om man är rädd för repor/bucklor.

Guldpläterade wolframtackor är inga problem att avslöja, specifika vikten är något lägre men mätbar med inte alltför avancerad utrustning.Svårare med sådana med wolframkärna och tjockt guldlager, elektronisk mätning av motstånd kan inte användas då heller, det blir ingen mätbar skillnad mellan en massiv och en wolframfylld tacka. Hopplöst att mäta skillnader, det rör sig om miljondelars ohm, kontaktpunktens beskaffenhet mot tackan bestämmer helt mätvärdet, inte metallens motstånd.
Det är nog bara en tidsfråga innan tackor med tjockt guldlager tillverkas med korrekt specifik vikt, platina är betydligt tyngre än guld, wolfram är obetydligt lättare, så en liten del platina i guldet kompenserar för en stor andel wolfram och det blir rejält lönande trots att platina är något dyrare än guld. Mätning av specifika vikten ger då korrekt värde även med den mest avancerade testutrustningen.
Men , som du säger Torgny, det är nog omöjligt att göra på tunna material, fast själv skulle jag sätta gränsen lägre än 100-grammare för att känna mig säker i framtiden.Tror knappast det förekommer ännu, men om det blir så kommer även nuvarande tackor att bli oattraktiva och i värsta fall föra med sig att guldet måste smältas/raffineras för att vara på den säkra sidan.

/GeCe