Vilka svenska partier och politiker har intressanta åsikter inom ekonomiska frågor?

Jag känner endast till Carl Schlyter (MP), som ansåg att bland annat Grekland borde ha tillåtits defaulta på sina lån, istället för att räddas med ytterligare lån från IMF/EU.
Hans resonemang var att de banker som lånat ut pengar till Grekland mycket väl visste om att det var en riskfylld affär, därför tog de ut hög ränta på lånen. Då är det fel att EUs skattebetalare får stå för notan när den medvetet riskfyllda affären skiter sig.

Carl Schlyter sitter i EU-parlamentet nu, men kandiderar till riksdagen i nästa val om jag förstått saken rätt.

Är det någon som kan fylla på med fler intressanta svenska politiker och/eller partier, och vad de står för?

Diverse mer eller mindre ljusskygga partier/grupper utanför riksdagen på både extrema vänster- och högerkanten plus extrema liberaler finns det mängder av... Ifall det är av intresse.

Nja, MÄNGDER av extrema liberaler vet jag inte... Och de höger- och vänsterextrema partierna är väl inte vidare ljusskygga, snarare är det väl så att ljuset är vänster- och högerextremistskyggt.

Där måste jag lyfta på hatten för ett av dem, Rättvisepartiet Socialisterna. Trots att man fått endast en sjundedel så många röster som Sveriges Pensionärers Intresseparti (vem har hört talas om dem?) lyckas man ändå framstå som ett realistiskt alternativ, bli inbjuden till TV-sofforna och överlag synas förbannat mycket. Inte illa av ett litet extremistparti som nästan ingen röstar på.

Men för den som är intresserad av frihet och liberalism kan jag tipsa Klassiskt Liberala Partiet, ett lite piggt parti med ganska få anhängare men väldigt liberala idéer.

Jag efterfrågade politiker och partier med intressanta ekonomiska åsikter.
Rättvisepartiets enda åsikt om det ekonomiska systemet verkar vara att de är emot EU och EMU.
I alla fall enligt deras partiprogram.

Stefan Ingves tillträdde som riksbankschef 2006. I början förstod han att bankens uppgift var att 1) försvara inflationsmålet på 2% per år och 2) försvara kronans värde. Efter finanskrisen 2008 har han gått vilse. År 2008 t.o.m. 2012 har inflationen totalt varit 5% när den borde ha varit 10,5% med 2%/år. Varför är svårt att säga, men han har börjat svamla om hushållens skuldsättning, bostadsbubbla m.m. förmodligen påverkad av Borgs och Reinfeldts tysta vetskap om att det svenska folket är utfattigt. Att ta hänsyn till detta är inte Ingves uppgift men han känner väl trycket. Inte bra med en självständig osjälvständig Riksbank.

Enligt SCB så har inflationen under denna tidsperiod varit i snitt 1.8% (varierat mellan 4.4 och -1.9%). I snitt har inflationen alltså varit ganska nära målsättningen. Frågan är om det är rätt att påstå att han har gått vilse ifall det med facit i hand har blivit ganska nära den inflation som var målsättningen.

Jag tycker inte det är ganska nära med ett resultat av 5% om målsättningen är 10,5%. Det du tittat på är kanske KPIF-värdet som är ett alternativt beräkningsätt som inte tar hänsyn till bl.a. bostadsräntorna. Hur som helst, Ekonomifakta (baserat på SCB) anger inflationen 2008-2012 till 5%. Jag anger 10,5% som värde om man räknar 2% per år 2008-2012. Falsk matematik?

Jo, jag räknade på en annan period (2007-2011) baserat på att räkna ihop siffrorna för inflationstakten de enskilda åren. Man kan iofs hävda att variansen i inflationen över tiden är ett uttryck av ett misslyckande, men som det ser ut så verkar det ju faktiskt variera kring 2% - genom att titta på olika år så kan man som nämnt observera både högre och lägre inflation. Ser man t.ex. tidsperioden 2008-2012 eller 2006-2012 får man snitt på 1.5 respektive 1.6%.

Det man kanske bör fråga sig är hur liten varians man kan förvänta sig att kunna åstakomma. Hur bra är de prognosmodeller som finns att tillgå egentligen. Hur väl har t.ex. riksbankens eller någon annans prognoser för ekonomiska utvecklingen slagit in?