Det man kan få genom att kvadda ett mynt är att kontrollera att det är homogent - någorlunda iaf. Men du som handlar med guld borde kanske kunna ge en klarare bild av hur mycket man kan få för "guldskrot" under olika omständigheter. Jag skulle gissa att man kan få ganska bra betalt givet att man har tillräcklig kvantitet - vilket jag skulle gissa är ett skäl till varför man inte gör förstörande tester på småbitar.

Utan "pålitlig" information om hur vanligt förfalkningar är så kan man inte avgöra om det är dumt, om det vore mer än 20% förfalskningar så är ovanstående test inte så dumt...

Helt riktigt!

Det finns exotiska metaller som har samma eller högre densitet än guld, och som i legering med andra metaller skulle kunna approximera guldets densitet.
Låt oss diskutera alla möjliga förfalskningsmetaller.
Till att börja med så finns det mängder med radioaktiva metaller som har högre densitet än guld. Dessa kan lätt detekteras med en geiger-müller räknare. Förmodligen skulle man snabbt få problem i säkerhetskontrollen av brev och paket om man försöker sälja sådana på postorder.
Sedan är det ju inte jättelätt att skaffa radioaktiva metaller heller...
Så, kanske vi kan bortse från de radioaktiva metallerna?

Då återstår de icke-radioaktiva alternativen, och de kan bokstavligen räknas på en hand (Engelska namn):
Tungsten
Rhenium
Platinum
Iridium
Osmium

Om vi börjar med Platina. Om du råkar ut för en förfalskad guldpeng som tillverkats av platina så är det bara att gratulera. Platina är värt mer än guld!
De övriga fyra metallerna är också förhållandevis dyra, men billigare än guld. Men alla fyra är extremt hårda och har en ljudhastighet "velocity of sound", dvs hur snabbt ljud färdas genom metallen, på över 4000m/s.
Guld har en ljudhastighet på bara 2030m/s.
Ljudhastigheten är vad som bestämmer resonansfrekvenserna, så förfalskningar gjorda i dessa metaller kommer att ha dramatiskt annorlunda resonansfrekvenser jämfört med Guld.
Precis som Torgny skriver så är lägsta resonansfrekvensen i en peng gjord av tungsten/wolfram ofta så hög att du inte ens kan höra den. Medan en guldpeng på 1oz har lägsta resonansfrekvensen i 4-6kHz området.
Lär dig ungefär hur guldmynt låter, så kan du lätt höra skillnaden.
Och för en applikation är det superlätt att detektera den enorma skillnaden.
Precis som Torgny så har jag provat både guld och tungsten/wolfram-mynt. Skillnaden i resonansfrekvenser är verkligen dramatisk.


Men detta gäller ju de rena metallerna. Det är riktigt att Rhenium, Iridium och Osmium faktiskt har högre densitet än guld, och därför skulle kunna legeras med en annan metall.
Men Osmium som har den högsta densiteten av alla, har bara ca 17% högre densitet än Guld. Så det går inte att blanda in speciellt mycket av någon annan metall.
Om det är möjligt att med bara en liten inblandning av en annan metall göra någon av de superhårda metallerna Rhenium, Iridium eller Osmium så pass mjuk att de kommer i närheten av den supermjuka metallen guld kan inte jag svara på. Det får bli en fråga för en metallurgist.
Men läser man wikipedia om dessa metaller så är deras främsta användningsområde att blandas in i stål och andra metaller för att göra materialet hårdare. Till flygplansturbiner och annat...

Min gissning är nog att det är någonstans mellan extremt svårt eller omöjligt att genom inblandning av annan metall påverka hårdheten och därmed ljudhastigheten i dessa metaller så pass att de kan imitera guld.

Så personligen håller jag med Torgny om att kombinationen av att testa densitet och ljudhastigheten nog måste anses ge mycket tillförlitliga resultat för guld.
Och ljudhastigheten kan som sagt lämpligast testas genom resonanstest för mynt, eller med ultraljudstestare för tackor.

Observera dock att olika typer av guldmynt har ganska dramatiskt olika ljud. Detta beror på myntens dimensioner.
1oz Lunar och Philharmoniker har mycket stor diameter, och det ger dom mycket låga resonansfrekvenser och ett ganska så "skrälligt" ljud. Det är faktiskt lite lurigt att få ett klart ljud från dessa tunna nästan plåtliknande mynt. Jag brukar plinga till mynt med fingernageln, men för just dessa är det lättare att få ett klart ljud om man plingar till dom med ett lite hårdare objekt. Exempelvis en penna.
Kompaktare mynt som Krugerand och Eagle har ett trevligare "pling".

För den som är intresserad så har jag i dagarna förresten släppt en ny version av appen "Bullion test" för Android. Den har nu stöd för resonanstest av sju av de populäraste guldmynten, och givetvis massor av olika silvermynt precis som tidigare.

Jag har en xperia Z2 och min mic verkar vara begränsad, jag kan bara få upp dom första staplarna, den visar nada högre upp i skalan.

Men iaf, de prickade de första två staplarna med alla 0,4 off. Blev lite orolig när jag tjonga till en maple leaf, de andra mynten hade en behaglig lång fin klang, medans maple leafen var kort och inte alls så behaglig, men den prickade iaf ade första två staplarna.

Ska testa med en annan telefon.

Olika mynt låter väldigt olika. Det är framförallt myntens diameter som är avgörande.
Vissa mynt låter rent bedrövligt.

De flesta moderna telefoner har mikrofoner med 44.1kHz samplingsfrekvens. sk. "CD-kvalitet".
Men någon enstaka budgettelefon kör enklare hårdvara med 22kHz istället.
Dessa förlorar då tyvärr halva frekvensbandet, och appens möjligheter att bedöma mynten blir begränsade.
Tyvärr finns det inte heller något sätt för en app att detektera vilken samplingsfrekvens en telefon stödjer.
Jag förväntade mig inte att experia skulle ha en sådan begränsning. Men där ser man.

Som väl är så är denna hårdvarubegränsning mycket sällsynt i moderna telefoner. Strikt talat så måste moderna telefoner stödja 44.1kHz för att vara formellt kompatibla med moderna versioner av Android.

Hoppas du får det att funka bättre med en annan telefon.

Om dina mynt prickar de första två staplarna så rör det sig hur som helst knappast om några förfalskningar.
Resten av staplarna är egentligen bara övertoner av de första två.
Men genom att detektera både grundtoner och övertoner så blir appen robustare.

Bara ifall du gör test eller de är för dyra. Man skall inte räkna med att de som förfalskar guldmynt har för mycket samvete.



Problemet blir då att man måste hitta en metallurgist (eller flera) som man tycker man kan lita på för att utreda frågan. Att bara förkasta det utifrån vad icke-metallurgister har "spekulerat" fram förefaller ju kanske sisådär tillförlitligt.

Men även får man ta hänsyn till att de som informerar om detta här har intresse i att framhålla guldet som äkta. Även detta är en anledning till att man inte heller gör speciellt klokt i att förlita sig på en informationskälla - isht inte ifall dessa har intresse i frågan (inte för att jag påstår att ni gör det, men fundera gärna tanken vad konsekvenserna skulle kunna bli för en köpare). Det finns gott om exempel där folk har hämtat information från samma källa som han köper av och därmed blivit lurad - det finns ingen anledning att vara mindre försiktig med att tänka kritiskt bara för att man köper fysiskt guld.

Ja, du kan kolla om det är homogent , i bästa fall, men du vet inte om det överhuvudtaget är guld, kan lika gärna vara homogen mässing. Om man kollar spec. vikten och testar med syra har man svaret plus då Nikons test..
Om du läser noga så skrev jag "80%" för skrot/tandguld..

Jo, jag såg det. Jag bara dels undrade i vari underpriset ligger - jag misstänker att det är helt olika prisnivåer ifall man kommer med en liten guldflisa från tandguld eller om man kommer med en stor guldklump. Köper du guldskrot så antar jag att du säljer det vidare till högre pris och därmed blir endel av underpriset beroende på din hanteringskostnad.

Mitt resonemang var att om det är så att mer än 20% är förfalskningar så är det lönt att göra förstörande testning iaf jämfört med ingen testning alls. Hela kalkylen är ganska enkel - om man har 30% förfalskningar så kommer på 100 mynt endast finnas 70 äkta, gör man förstörande test och säkerställer äktheten kommer man kunna reklamera de återstående 30 guldmynten och få nya och så upprepar man så har man så småningom 100 äkta mynt i form av skrot till ett värde av 80 guldmynt.

Sen är det frågan om vem man skall lita på när man skaffar information om såna här saker. Man måste göra en bedömning om ifall säljaren talar sanning, han har ju trots allt ett intresse av att köparen tror att det är äkta guld (oavsett om det är det eller inte). Samma sak kan också gälla andra som sitter på guld och kan tänkas vilja sälja i framtiden. Att då leta bland guldbaggar för all information rörande äkthetstest av guld låter inte sådär värst lämpligt ifall man vill vara paranoid.

Enklaste sättet att kolla om det är guld är med PMI. Det är en ganska vanlig utrustning idag, varje skrothandlare har en. Tekniken bygger på att man bestrålar metallen med en relativt svag röntgenstrålning och får tillbaka strålning med en viss energinivå. Det är svårt att fånga upp lättare grundämnen, men guld är tungt och lätt att detektera. Det stämmer att det går att bestämma grundämnen med annan oförstörande provning också. Virvelströmsprovning och ultraljud. Ljudhastigheten i ett material beror på E-modul och densitet.

Mvh/Uffe (metallurg)

Problemet med nämnd utrustning är väl att den inte klarar av att testa på djupet, utan endast ytan av ett mynt testas. Falska mynt är i regel pläterade med äkta guld eller silver, vilket verkar lura dessa instrument.

Vad tror du om möjligheten att hitta på en legering som matchar guldets densitet och ljudhastighet?

Med tanke på att alla metaller med densitet som kommer i närheten av guldet har hårdhet/E-modul som ligger extremt långt bort ifrån guldet...

Hej. Jag tror det blir svårt att göra en legering med samma kombination av E-modul och densitet som guld. Mäter man densiteten, som är ganska lätt att göra med vägning och vägning i vatten plus några snabba tryck på en miniräknare, så skulle man bara behöva mäta tid för en ljudpuls med en vanlig ultraljudsutrustning. Mvh/Uffe

Det är min bedömning också.
Guldtackor är ganska lätta att mäta ljudhastigheten i med ett billigt ultraljudsinstrument.

Mynt är lite knepigare då de saknar en slät yta att lägga ultraljudstransducern mot.
Men för mynt fungerar det istället ypperligt att mäta resonansfrekvenserna, vilket är ett annat sätt att mäta ljudhastigheten.

För att citera dr. Brown i filmen Tillbaka till framtiden: "I need something with a little more kick: Plutonium!"

Plutonium har en densitet och ljudhastighet som är hyffsat nära guld.
Om man blandar det med en mindre mängd av någon mjuk metall såsom bly eller tenn så kan det nog bli en hyffsad guldkopia.

Men som dr. Brown själv påpekar så är det en smula knepigt att få tag på plutonium.
Dessutom är plutonium extremt dyrt. Många gånger dyrare än guld.
Och så är det ju radioaktivt... :-)