Ljuger Federal Reserve om deras guldförvaring?

Djupt under Manhattan, nästan 40 meter under marken, förvaras enligt officiella siffror ca. 6700 ton guld. Det är Federal Reserve Bank of New York som äger valven och ombesörjer förvaringen av guldet. Här lagrar andra länders centralbanker sitt guld. Även USA:s finansdepartement, US Treasury, lagrar ca 400 ton ?här.

Det kan tyckas orimligt att lagra sin guldreserv utomlands. En guldreserv är trots allt en del av ett lands valutareserv och utgör en säkerhet i händelse av t.ex. krig eller andra krissituationer. Således bör den lagras inom landet. Så länge världsekonomin går på högvarv och krediterna flödar tenderar dock många länder att mest tycka att det är ”jobbigt” att ha guld liggandes. Guld betalar trots allt ingen ränta, brukar det heta. Guldets värdebevarande och monetära egenskaper glöms bort. Det är först när räkenskapens dag kommer och alla krediter skall betalas av som länderna börja rota i sitt kassaskrin för att märka att det är ganska tomt. Det är då man blir intresserad av att i första hand inventera sitt guld - som Sverige nu bestämt sig för att göra - och i andra hand repartriera sitt guld

Anledning till att man lagrar guldet där är att USA anses vara trovärdiga av de flesta länder och det är lättare att sälja eller köpa guld när det ligger i samma valv. Då behöver man bara köra över guldet från en avdelning till en annan, eller helt enkelt bara ändra i papperna där det står vem som äger vad.

Dock så anses inte guldinsättningar hos Fed New York vara ”fungibla”. När en guldinsättning görs hos Federal Reserve Bank of New York så vägs och mäts tackorna plus att man inspekterar stämplar som anger tackans renhet så att de uppfyller kraven. Serienummer, renhet, mm, diarieförs. Enligt Fed är detta för att man alltid återlämnar EXAKT samma tackor till insättaren, när denna väljer att göra ett uttag.

Bloggaren Koos Jansen, som driver bloggen Ingoldwetrust.ch, ifrågasätter dock detta starkt. Han pekar på Tysklands begäran om att repatriera 300 ton guld som de förvarar hos Fed i New York. När Tyskland begärde hem sitt guld la Fed fram en tidsplan som gjorde gällande att det skulle ta fram till 2020, det vill säga 7 år, att få alla 300 ton levererade hem till Tyskland. För att uppfylla tidsplanen begärde Tyskland att få 37,5 ton levererade under 2013. De fick 5 ton. På hemsidan gör ju NY Fed gällande att tackorna inte är fungibla och att man alltid levererar samma tackor åter. Fick Tyskland åter samma tackor? Nej, man fick tackor som hade smällts om.

Samtidigt pekar Koos Jansen mot ett uttalanden från en medarbetare på Nederländernas centralbank som skrevs 2006. I ett uttalande hävdade medarbetaren att när centralbanker lånar ut guld, eller ”leasar ut” guld, så förflyttas tackorna fysiskt till den som lånat det. När guldet sedan återlämnas är det inte nödvändigt att tackorna är samma. Det enda som krävs är att de är av samma kvalitetsstandard. Tackorna är alltså ”fungibla” - en enhet kan utbytas mot en annan då båda är lika mycket värda. Samma sak gäller om någon är skyldig dig 100kr. Du bryr dig inte om huruvida det är samma 100-lapp du får tillbaka eller inte. Båda 100-lapparna är lika mycket värda. Eller lika lite, beroende på hur man ser på det.

Fed är däremot snälla och tar inte ut några avgifter för själva förvaringen av guldet. Däremot tar de ut en hanteringskostnad när man köper, säljer eller väljer att göra ett uttag. Och visst, med tanke på säkerhetspådraget som ett uttag eller förflyttning av guld kan kräva så är det förmodligen inte mer än rimligt.

Videon nedan visar hur en guldinsättning på Federal Reserve Bank of New York ser ut:

Med vänlig hälsning
Gustav Andersson
Liberty Silver AB