Den globala skulden är rekordstor
Skuldkrisen i Grekland riskerar att få sällskap. Så väl statsskulden som den privata skulden rusar i flera länder.
Det kan ha varit taktiken för återhämtning sen förra finanskrisen som satt oss i den fällan, tror Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi.
– Man har bekämpat krisen med väldigt låga räntor. Det har förstås varit ett mål att få igång ekonomin igen, delvis genom att folk ska skuldsätta sig. Men det innebär också att man har bekämpat skuldkrisen med samma metoder som ledde till krisen, säger Lars Calmfors.
Listan för länder med en skenande statsskuld blir lång. Förutom Grekland är Portugal och Italien fortfarande sårbara euroländer och enligt en rapport från brittiska organisationen Jubilee Debt Campaign är redan 24 länder i en så svår skuldsättning att det kan räknas som en pågående skuldkris. På listan återfinns de sydeuropeiska länderna, men också Ukraina, Sri Lanka, Armenien och en rad utvecklingsländer i Afrika som lånat på sig allt mer. Bland annat på grund av de låga räntorna.
Det här är problematiskt, tycker Lars Calmfors.
– Det finns nog bland ekonomer en allmän känsla av att man inte borde vara så skuldsatt, men det går inte att vetenskapligt slå fast några gränser, säger han.
Men att gränsen var nådd för Grekland, står i dag ganska klart. Samtidigt har den globala skulden, alltså alla statsskulder och privata skulder tillsammans, nu blivit mer än dubbelt så stor som värdet av hela världens årliga produktion av varor och tjänster. För att vara mer exakt: Den globala skulden är 289 procent av världen bruttonationalprodukt, enligt en rapport från konsultföretaget Mckinsey Global Institute. Det är en total skuld på svindlande 199 biljoner dollar, eller 240 000 kronor per person.
– Jag tror att man ska vara inställd på att det kommer nya statsskuldkriser och egentligen skulle man behöva något internationellt regelsystem för hur man ska hantera dem, säger Lars Calmfors.