Följande frågeresonemang tycker jag är väldigt intressant att ställa sig själv i sammanhanget.

1) När du stoppar in 1000 kr i kontanter på ditt konto så blir banken skyldig dig 1000kr som som står på ditt konto? Ja/Nej
2) Ditt bankkonto är mao bankens skuld till dig? Ja/Nej
3) En skuld på pengar ÄR inte pengar? Ja/Nej
4) Om du får lön får du mer på ditt konto, dvs du får mer bankskulder på ditt konto? Ja/Nej
5) Om du skickar 1 000 kr till din dotter genom ditt konto får du 1000kr mindre med bankskulder på ditt konto och din dotter får 1000 kr mer bankskulder på sitt konto? Ja/Nej
6) Så när vi ”betalar” något från ett konto till ett annat konto betalar vi mao inte varandra med pengar – vi får bara mer eller mindre av bankens skulder på våra konton? Ja/Nej
7) Så bankerna bollar sina skulder mellan kontona och vi tror att vi betalar pengar till varandra? Ja/Nej
8) Då alla konton är bankernas skulder till kunderna måste det ju innebära att bankerna sitter med en djävla massa skulder till kunder? Ja/Nej
9) Bankerna kan bara betala sina skulder då kunden gör kontantuttag (t.ex genom bankomaten)? Ja/Nej
10) Kan bankerna betala alla dessa skulder om många kunder samtidigt kräver att banken ska betala dem (genom t.ex bankomatuttag)? Ja/Nej
11) Om det kontantlösa samhället införs så behöver bankerna mao aldrig betala sina skulder till kunderna? Ja/Nej
12) Så systemet är uppbyggt så att bankerna ska slippa betala sina skulder genom att kunderna bollar bankernas skulder mellan kundkontona och inbillas tro att de betalar varandra pengar när de i verkligheten bara får mer eller mindre av bankernas skulder på sina konton? Ja/Nej
13) Om bankerna tillåts smita undan sina skulder ska då de som sitter i ”skuld” till bankerna behöva ha ett moraliskt krav på sig att betala sina skulder till banken? Ja/Nej
14) Kan företag slippa betala sina skulder? Ja/Nej
15) Banker är mao inga företag, eller hur? Ja/Nej

Texten hämtad här från kommentarerna: http://parasitstopp.wordpress.com/2012/12/02/den-enda-fragan-som-egentligen-behovs-stallas-till-bankkramare/ Edit: klickbar

Och jag skulle hemskt gärna vilja veta hur Cornucopia ställer sig till ovan frågor.

Tack för en omskakande monetär åktur.....

Vi väntar med spänning på Cornucopias svar på Lures frågor.

Jag besvarar ingenting som härrör från Parasitstopp eller Lincoln, eller den separata hata-Cornucopia-blogg han också satt upp. Antalet könsord, våldshandlingar, kränkningar eller kroppsvätskor eller -sekret som där nämns i samband med min person gör att jag inte går i närheten av dessa penningsystemhaverister.

Verkligheten kvarstår. Pengar i vårt skuldmyntfotsystem uppstår när en låntagare vill köpa något på krita och tillsammans med en bank kommer överens om att skapa pengar (krediter). Låntagaren bedömer här att räntan på krediterna är värd att köpa de produkter, tillgångar eller tjänster som låntagaren vill ha. Och också får, vilket bevisar att krediterna i alla hänseenden är att betrakta som pengar.

Haverister inser inte sin egen del i skuldmyntfoten, men vill gärna peka ut mig som syndabock för hela det ekonomiska systemet. Enklast så tydligen. Men ändå tar de varje månad emot sina bidrag eller i en del fall även sin lön i just skuldmyntfotens pengar. Och kan köpa varor och tjänster för dessa.

Du kan till och med köpa både guld och silver för dessa digitala pengar.

Var inte så barnslig nu, svara på frågorna. Det är ju bara att svara ja eller nej. Vad är du rädd för?

Ja, jag är också nyfiken på svaren. :)

Här har ni några enkla frågor att svara JA/NEJ på.

1. Kan banken skapa krediter utan att det finns någon som vill låna dessa? [JA/NEJ]

2. Kan du för dessa krediter handla något fysiskt, t ex ett hus, en bil eller hemelektronik? [JA/NEJ]

3. Tar du emot dina bidrag eller din lön som en bankkontobalans? [JA/NEJ]

4. Betalar du dina räkningar via en bankkontobalans? [JA/NEJ]

5. Accepterar de du är skyldiga pengar betalning via bankkontobalans? [JA/NEJ]

6. Kan du köpa fysiskt guld eller silver med din bankkontobalans? [JA/NEJ]

7. Höll banken en pistol mot ditt huvud när du tog dina lån? [JA/NEJ]

8. Har du något eget ansvar för att du lånat pengar? [JA/NEJ]

9. Kan du ta ut din bankkontobalans som kontanter? [JA/NEJ]

10. Om du flyttar din bankkontobalans till ett konto med ränta, betalar banken dig ränta då? [JA/NEJ]

11. Kan du köpa fysiska saker för den balans denna ränta ger dig? [JA/NEJ]

12. Måste banken ha lika mycket inlåning, upplåning och finansiering som utlåning, eller rent av mer? [JA/NEJ]

Kan ni inte bara ge upp tanken på att banken lånar ut något. Kan ni inte prova tanken att låntagaren antingen är trovärdig, och kan beviljas ett lån, eller så är hen (hin) det inte. Banken underlättar utövandet av denna eventuell kreditvärdighet, genom "beviljande av lån", så att värdigheten kan användas i transaktioner. Därigenom behöver inte motparten, som låntagaren ska göra en affär med, ta reda på låntagaren kreditvärdighet - banken har redan klargjort detta. Denna kredit är pengar. Pengar är krediter, krediter är pengar.

Utan en korrekt syn på pengar så kan inte banksektorn förstås. Utan den förståelsen drar vissa av er helt felaktiga slutsatser.

Tanken att "fractional reserve banking" är dåligt, fel eller en brist i systemet, är helt enkelt fel i min mening. Den reala ekonomin har alltid använt begreppet pengar i synonym med krediter. Bara för att fysiskt guld har framstått som det mest mångsidiga objektet för långväga handel, innebär inte detta att guld är det samma som pengar. Guld var och är en handelsvara, en av många, och den har visat sig vara bäst på många sätt. Visst har vi _använt_ den som pengar när vi handlade på kredit denominerad i den, men det betyder inte att det fanns ett uns guld för varje "uns av kredit" i tillvaron.

( Mer på: FOFOA )

Hm, kan du inte helt enkelt skriva att det som Lincoln skriver är helt rätt. För det vet du ju att det är. Tänk på att minst 90% av befolkningen faktiskt tror att en bank måste vänta på en insättning för att kunna göra en utlåning. Denna missuppfattning tar ju Lincolns blogg effektivt kål på och det är väl ändå det viktigaste, eller hur?

Nej, Lincoln förnekar att den som tar lånen har någon delaktighet eller ansvar, eller rent av är den som tar initiativet till pengaskapandet. Dessutom förnekas det att banksaldon är riktiga pengar. Det är riktiga pengar, det uppfyller alla definitioner som gäller för riktiga pengar.

Plus att det framställs som att bankerna inte behöver inlåning. Det behövs visst. Bankerna måste låna in 100% av det de lånar ut. Initialt lånar de inte de pengar de just skapade, men dessa ska ju användas till något av låntagaren och flyttas, varpå banken måste låna in dem från annat håll.

Att säga att bankerna inte behöver inlåning är en lögn. Vi är alla lika ansvariga som bankerna för penningskapandet.

Jag vänder mig mot missuppfattningen att banker sitter på en magisk förmåga att skapa pengar ur tomma intet.

Om jag eller vem som helst skriver på en skuldförbindelse och någon annan tillskriver denna skuldförbindelse ett värde och godtar denna skuldförbindelse så är detta exempel på kreditexpansion.

Dessutom är det faktiskt så att en bank, då den beviljar ett lån till en privatperson, också godtar en skuldförbindelse som pengar. Om exempelvis en skuldfri villaägare vill köpa en ny bil kan han belåna sin fastighet. Villaägaren utfärdar ett skuldebrev med villan som säkerhet och banken som borgenär och banken gör sedan strängt taget samma sak genom att öka mängden bankmedel på villaägarens konto. Någon egentlig skillnad mellan vad villaägaren och banken har gjort finns inte.

Den enda anledningen till att villaägaren konsulterat banken är att det är mycket enklare att bedöma värdet av fordringar riktade mot en bank än att bedöma värdet av fordringar riktade mot en okänd villaägare och att därför det hade varit omöjligt att cirkulera ett skuldebrev riktat mot villaägaren. Därför låser istä'llet banken in skuldebrevet riktat mot villaägaren i sitt valv och fyller på villaägarens konto med sin egen skuld. Bankens skuld är ju oändligt mycket mera likvid.

Jag menar också att detta enkla exempel bevisar varför sedlar med nominellt värde i guld inte behöver motsvaras av en fysisk guldreserv. Den som gett ut sedlarna, och det behöver inte vara en bank, har ju strängt taget endast satt sig i skuld gentemot dem som godtar sedlarna som betalning. Sedlarna är alltså skuldförbindelser under en guldmyntfot, medan sedlar som är lagligt betalningsmedel i ett fiatsystem, utgör slutgiltig reglering av en skuld.

Under den tid vi hade guldmyntfot var riksbanken skyldig att lösa in sedlar i guldmynt och samma sak gällde andra sedelutgivande banker. Sedlar var alltså sedelutgivande bankers skulder och den som sätter sig i skuld har ju på intet sätt lovat att ständigt ha skuldsumman tillgänglig i reda pengar, endast att göra sitt yttersta för att betala sina skulder och i händelse av oförmåga att göra så bli föremål för utmätning.

Exempelvis skulle man, åtminstone i teorin, kunna tänka sig att en stenrik skånsk greve skulle kunna ge ut sedlar där han angav sig själv som gäldenär. Varje gång han gav sig iväg för att göra inköp skulle ha gå ned i källaren och trycka upp de sedlar han trodde sig behöva för dagens inköp antingen av fransk konjak eller nya traktorer. Handeln skulle godta sådana sedlar under förutsättning att man gjorde bedömningen att grevens sedelskuld understeg hans förmögenhet i form av jord med god marginal.

Man skulle alltså inte bry sig om att greven inte hade några guldmynt i källaren. Vad greven gör genom att ge ut sedlar är ingenting annat än att handla på kredit och vad övriga samhället gör genom att godta hans sedlar är att bevilja honom kredit, vilket inte på något sätt bör betraktas som ens särskilt våghalsigt med tanke på hans enorma jordagods. Att däremot inte lika enkelt godsets drängar kan ge ut sedlar beror på att godsets drängar är okända för den breda massan och att deras förmögenhetsställning är oklar.

Om däremot den lokale handlaren beviljar dessa drängar att handla på bok finns det ingen egentlig skillnad mellan detta och den sedelutgivande greven.

Men om man nu tänker sig att alla vill lösa in sina sedlar samtidigt; vad händer då? Jo, det kommer att visa sig att samhällets skulder är större än samhällets samlade tillgång på fysiskt guld. Detta leder till att de som satt sig i skuld blir föremål för utmätning och resultatet av detta blir att en mängd utmätt gods bjuds ut på exekutiv auktion och de som har fysiskt guld kommer att kunna handla mycket billigare än tidigare. Detta kallas recession.

Vidare är det så att banker inte bara godtar sina egna skulder som om vore de pengar. Det måste de göra på grund av reglerna om kvittning i skuldebrevslagen.

Skulle en bank, under en guldmyntfot ge ut en sedel, så måste banken som har gett ut sedeln själv godta den som pengar om någon, som är skyldig banken pengar, försöker betala sina skulder till banken med en sedel som den banken har gett ut.

Jag vill presentera ett exempel. Nilsson har tagit ett banklån och är skyldig Västgöta Enskilda Bank 1000 kronor. Nilsson är köpman och säljer traktorer. Nilssons kunder betalar med Västgöta Enskilda Banks sedlar. Nilsson vill återbetala sitt lån och beger sig till Västgöta Enskilda Banks kontor med 1000 kronor i sedlar utgivna av Västgöta Enskilda Bank på fickan.

Banken kan då inte neka Nilsson att återbetala Nilssons skuld med bankens egna sedlar. Nilsson har heller ingen rätt att begära ut fysiskt guld av banken eftersom han själv är skyldig banken 1000 kronor. Sedlarna är bankens skuld och eftersom Nilsson har en skuld till banken så tar dessa två skulder ut varandra.

Det som komplicerade det hela var att när vi hade guldmyntfot så var i de allra flesta transaktioner fordringsägare skyldiga att godta riksbankens sedlar som om vore de guldmynt. Däremot var riksbanken skyldig att lösa in riksbankssedlar i guld. Fram till 1902 var det så att privata banker fick ge ut sedlar. Dessa sedlar var de privata bankerna skyldiga att lösa in i guldmynt, medan privatpersoner hade rätt att betala sina skulder med hjälp av riksbankssedlar. Riksbanken var i likhet med de privata bankerna skyldiga att lösa in sina sedlar, och dessutom växelmynt, i guldmynt.

Först avskaffade man de privata bankernas rätt att ge ut sedlar och vips så kunde alla, utom riksbanken, betala sina skulder med riksbankssedlar som ju då är lagligt betalningsmedel för alla skulder utom riksbankens. Sedan är det enkelt att gå till ett rent fiatsystem. Man säger bara att riksbanken inte är skyldig att betala sina skulder i guldmynt och låter alltså "skuldberget" "flyta fritt" utan något gyllene ankar.